Folkets Hus i Lilla Edet

Den 29 juli 1906 hade 180 fabriksarbetare ”församlat sig i det gröna, för att upptaga frågan om en fackförening bör komma till stånd vid fabriken eller icke – varvid ett enhälligt ja afgjorde denna fråga”.

Fabriksarbetarna var alla anställda vid Edet pappersbruk i Lilla Edet, som brukspatron Carl Emil Haeger hade startat redan 1881. Vid andra mötet beslöts att söka inträde i Svenska Grov och Fabriksarbetarförbundet. Under detta första år försökte man också att bilda en sektion vid Inlands pappersbruk, vilket lyckades först i slutet av året. 1907 beslöts också att fabriksarbetare vid Göta bruk skulle ingå som en sektion i avdelningen. Båda dessa bruk låg invid älven i Lilla Edet/Göta.

Redan tidigt visste man i fackföreningen att man behövde skaffa en egen lokal - eftersom det var svårt att hyra in sig i andra lokaler i Lilla Edet och det verkade omöjligt att arrendera en tomt inne i samhället. De första mötena hade fått hållas utomhus som friluftsmöten. I november 1906 kunde så föreningen teckna andelar i byggandet av ett Folkets Hus, efter att man blivit erbjuden att få arrendera en tomt i Hogstorp strax utanför samhället. Kontraktet gällde ett 25-årigt arrende. Redan nästa år kunde möten börja att hållas i Folkets Hus, även om detta inte var helt färdigbyggt

1907 hölls den första demonstrationen på 1 maj. Detta år hade man lyckats att förhandla med brukspatron Haeger att 1 maj skulle vara en arbetsfri dag. Demonstrationståget gick från Hogstorp till Göta bruk längre söderut längs älven och därefter genom hela samhället tillbaka till Hogstorp – en anseligt lång demonstrationsväg! Demonstrationsmötet fick inte tillstånd att hållas i samhället, utan man fick ha detta vid nybyggda Folkets Hus i Hogstorp. I tåget deltog också nykterhetsorganisationen Verandi, som hade många medlemmar i Lilla Edet.

Fackföreningens fana

Till denna första demonstration hade avdelningen precis fått sin fackföreningsfana klar. Att låta sy upp en fana var dyrt. I januari 1907 beslöts därför att varje medlem skulle betala 25 öre till en fana; som jämförelse var månadsavgiften i föreningen 1 krona. En påskfest anordnades också för att kunna finansiera anskaffandet av en fana. Varje fana är unik för sin förening och föreningen i Lilla Edet lät sy en vacker fana i rött sidentyg med en markerad röd ram i kraftigare textil. Namn på förbundstillhörighet och avdelning syddes in, liksom startåret för föreningen. Denna fana användes de första åren inte bara av den egna föreningen, utan lånades också ut till avdelningen i Långed, som inte hade haft möjlighet att skaffa någon egen. När föreningen senare övergick till Svenska Pappersindustriarbetarförbundet år 1926, i samband med att Edet pappersbruk startades igen, syddes fanan om med det nya förbundets namn för att kunna fortsätta att användas. Denna fana användes ända till 1951.

Förhandlingar och avtal

Det fanns många frågor vid dessa tidiga år som var viktiga för fackföreningen. Arbetet vid bruket var tungt, som att alla stockar till massaveden bars för hand och barkning eller kubbskalning skedde för hand. Arbetsdagarna var dessutom långa och det fanns inte arbetsskydd vid maskiner och transporter. Ersättningar vid olycksfall i arbetet och till de som blev sjuka var några frågor som föreningen förhandlade om utöver de viktiga löneförhandlingarna. Hjälp till de som blivit uppsagda på grund av att de hade gått in i facket var också en viktig fråga. 1907 tecknades andelar i den kooperativa handelsföreningen och snart öppnades den första kooperativa affären på orten. På det viset kunde man ha mera kontroll på priserna på livsmedel och andra dagligvaror, och att inte medlemmar blev skuldsatta av höga prisnivåer. Föreningen engagerade sig också i nykterhetsfrågor och samarbetade med nykterhetsorganisationen Verandi. Bland annat kunde man med gemensamma krafter få den mest ökända ölpuben på orten att hålla stängt vissa högtidsdagar. Under krigsåren på 1910-talet hölls också gemensamma demonstrationer för fred och nykterhet. Föreningen hade en viss framgång i löneförhandlingarna under de tidiga åren och fick genomfört märkbara löneförhöjningar på dagsförtjänsterna. Dessa löneförhöjningar innebar att de flesta av arbetarna kom över 800 kronors strecket, som utgjorde en nedre gräns för den politiska rösträtten. 

 Nya Folkets Hus

1923 revs det första Folkets Hus som låg uppe i Hogstorp. Lokalen ansågs ligga för långt från samhället och det hade fått dåligt rykte för att där förekommit en del fylleri. Huset var också svårt att hyra ut vintertid under 1910-talet, eftersom det var brist på bränsle. Några år senare, 1927, fick fackföreningen köpa mark till ett nytt Folkets Hus mitt i samhället, på den plats där huset finns idag. Köpet finansierades på olika sätt, bland annat köpte föreningen en dansbana som flyttades intill Skytteföreningens paviljong och där höll man danstillställningar på somrarna. 1923 inköpte föreningen en biografmaskin och hade biografföreställningar i Gamla Ordenshuset. Tomten för ett nytt Folkets Hus kunde köpas av Edet pappersbruk till en kostnad av 6 000 kronor. Tyvärr kom inget nytt Folkets Hus att byggas de kommande åren, utan föreningen hyrde lokaler för möten och biografföreställningar på olika ställen i samhället. Till en början hyrdes Gamla Ordenshuset och även nedre delen av Stora Hotellet nere vid gamla bron. Från mitten av 1930-talet kunde föreningen hyra lokaler i Nya Ordenshuset. Detta var mera ändamålsenliga lokaler och här höll föreningen till ända tills ett nytt Folkets hus började att byggas.

1952 invigdes nya Folkets Hus i Lilla Edet (bilden).

Källa: Jeffrey Boman, Pappers avd 150. Lilla Edet. 2016