1924 dog Annas bror Arvid. Han begravdes på Östra kyrkogården och mamma Karolina som bodde i närheten kunde besöka sonens grav så ofta hon ville. Allan, som dog 1915, var dock begravd på Västra kyrkogården i andra delen av Göteborg. Hans grav kunde hon därför inte besöka lika ofta. Det var orättvist mot Allan, resonerade Karolina som var en handlingskraftig kvinna. Hon fick tillstånd att flytta honom till Arvids grav på Östra kyrkogården. Det här var tio år efter Allans jordfästning. Men för att det säkert skulle bli rätt kropp måste han identifieras.

Jag tyckte jag skulle kunna göra det ensam utan att mamma var med, säger Anna. Men eftersom jag bara var 14 år när han dog ville man från kyrkogårdsförvaltningen att även hon skulle följa med. Då pratade mamma om att vi kanske skulle behöva en ny kista.

Men det skulle lösa sig genom att den tio år gamla kistan placerades bland granris som skulle till Östra kyrkogården.

Så fina tänder han har, sa jag till mamma när dom hade grävt upp honom. Han hade också en våg i håret och den låg likadant som när han gick bort.

Den här händelsen berörde Anna djupt. När hon berättar om den mer än 50 år senare har hon svårt att sova den kommande natten.

Lyssna på när Anna berättar om händelsen genom att klicka på ljudspelaren nedan.