Den i särklass mest omfattande verksamheten är kokontrollen. Även om köttboskapssidan ökar något, svarar fortfarande mjölkkorna för nära nog 99 % av verksamheten.
Kontrollverksamheten har sitt ursprung i Danmark, där den första kontrollföreningen för mjölkboskap bildades 1895. Den första föreningen i Sverige bildades första maj 1899, det var Hvilans kontrollförening. Vid sekelskiftet hade ytterligare 27 föreningar tillkommit, 1951 var 27,4 % av alla kor registrerade, år 1987 var 67 % registrerade vid Skara Semin.

Kokontrollen innebär enkelt sagt en regelbunden registrering av kornas avkastning, mjölkmängd, fetthalt, protein- och cellhalt. Man registrerar också alla kalvas identitet och härstamning. En verksamhet slutligen som blir allt viktigare är utfodringsservicen, där ingår t. ex. utfodringsplanering ínför stallperioden, datafoderlistor och resultatanalys.

Kokontrollen är först och främst en service, som ska hjälpa djurägarna till en lönsammare mjölkproduktion.

Det praktiska arbetet går till på så sätt att, lantburkaren själv mäter mjölkmängden och tar de prover, som ska analyseras. Provmjölkningarna sker en gång i månaden utom i juli. En assistent från Skara Semin hämtar sedan proverna och den rapport, som djurägaren fyllt i.

Redan några dagar efter provmjölkningen skickas en redovisning till lantbrukare. Där visas varje kos avkastning vid dels det aktuella provet, dels under de senaste tolv månaderna. I redovisningen finns dessutom uppgifter om senaste kalvningen och seminering. Minst en gång under året ingår även en ungdjursredovisning. Vid kontrollårets slut lämnas även ett årssammandrag med uppgifter om bland annat produktion, fruktsamhet och sjukdomar. Dels för varje ko och för hela besättningen.

Utfodringsrådgivningen är ett område som har fått allt större betydelse. Den innebär att den kontrollanslutne lantbrukaren varje höst får hjälp med att planera utfordringen inför den kommande stallperioden.
Utgångspunken är mängder och näringsvärdet i det hemmaproducerade fodret, speciellt grovfodret. Assistenter tar med sig foderprover från gården, som sedan analyseras i första hand med utgångspunkt från energi och protein.

De flesta kontrollerade besättningar har datafoderlista. Vid planeringen inför vintern rapporterar assistenten in näringsvärdet i grovfodret och vilka mängder korna ska utfordras med. Dessutom ingår uppgifter om vilka kraftfoderslag som ska användas.
Med hjälp av dessa uppgifter får sedan lantbrukaren via datorn en datafoderlista, som talar om vilken giva av grov- och kraftfoder varje ko ska ha. Avgörande för storleken på givan är kons mjölkmängd vid de senaste provmjölkningarna och kons storlek och eventuella behov av näringstillskott på grund av dräktighet och tillväxt.

Den som är ansluten till kontrollen kan även få en totalfoderplan över hela besättningen. Med hänsyn till priser för olika fodermedel, beräknar då datorn på vilket sätt det tillgängliga fodret ska fördelas mellan olika djurgrupper.
Foderplaneringen har blivit viktigare än någonsin, det gäller att pressa kostnaderna till ett minimum. Eftersom fodret svarar för över halva totalkostnaden, så finns det mycket att hämta på den sidan.
ResultatAnalys i Mjölkproduktionen - RAM- ger en perfekt kontroll över situationen. Allt som lantbrukaren i princip behöver göra själv utöver kontrolluppgifterna, är att rapporta det vägda grov- och kraftfoderintaget för varje enskild ko.

Det importerade kraftfodret har blivit dyrare, det innebär att det egenproducerade grovfodret kommer att spela en allt viktigare roll i framtiden. I kokontrollen ingår därför också en tjänst som kallas RAM-vall.
Rådgivningen omfattar växtodlings- och gödselplanering, lantbrukaren får tips om hur vallen bör anläggas och skötas. En sida som ofta förbises när man diskuterar foderkostnaderna är betessidan. Genom att öka betesutnyttjadet, kan kraftfoderkostnaderna minskas väsentligt, betesrådgivning finns också som består av bl.a. betesplanering och teknik samt foderlistor för tillskottsutfodring under sommaren.

Kokontrollen är en mycket viktig del i det moderna lantbruket. Dels har kor, som inår i kontrollen avsevärt mycket högre avkastning än andra kor. Dels har avkastningen ökat kraftigt de senaste åren. I slutet på 1970-taket var den genomsnittliga mjölkproduktionen 5 800 kilo per år och nu 10 år senare är den uppe i 6 900 kilo.