Insemination är en teknik som i praktiskt bruk använts sedan 1940-tale. Folk i allmänhet tor att tekniken är en uppfinning av ungefär samma datum. Men faktum är att den första konstgjorda sädesöverföringen på däggdjur - en hund - utfördes i Italien redan i slutet på 1700-talet.
Svårigheten då - och en lång tid framåt - var att utvinna sperman. Lösningen kom år 1914. Återigen var det en italienare som stod bakom - Amantea. Det fanns flera problem, hur skulle man t.ex. bevara befruktningsförmågan så länge som möjligt utanför djurkroppen? Spädningsvätskor och försiktig kylning gav något dygns respit. Tillsats av hönsäggula fördubblade tiden. Men 1952 publicerades en artikel, som skulle revolutionera semintekniken. Detta vara Ploges metod för djupfrysning av sperma. Redan ett decennium senare hade metoden så gott som totalt slagit undan andra metoder. Nu kunde man utan problem seminera med sperma, som producerats på andra sidan jordklotet eller som förvarats i decennier.

Det viktigaste bidraget till den moderna semintekniken lämnades av dasken Eduard Sörensen 1940. Han publicerade då sin "stråmetod". Metoden var mycket smidig i fältarbetet, men de svenska veterinärerna var skeptiska på grund av de hygieniska aspekterna. Samma instrument användes nämligen till alla kor under dagen.
Metoden förfinades av fransmannen Cassou. Bl.a. försågs instrumentet med skyddshylsa för engångsbruk. Metoden kallades allmänt för "det franska strået" eller payett. Den idag helt dominerande metoden i världen.

Rent praktiskt började arbetet med att djurägaren ringer in en brunstiganmälan, som bygger på att man dagen innan upptäckten att kossan är brunstig. Från vilken tjur sperman ska tas, avgös av fasta rutiner baserade på kons öronmärkning. Vill djurägaren ha en bestämd tjur, för att kon är trögmjölkad t.ex. går det också bra mot en viss avgift.

Brunstanmälan kan göras dygnet runt och varje dag är assistenterna på plats. Oberoende av veckodag. På Skara Semin var det endast stängt nio dagar per år i samband med stora helger och första maj år 1987.

Från de tio regionerna täcker företaget hela lupptagningsområdet, som sträcker sig från Strömstad i norr till Värnamo i söder. Varje assistent besöker i genomsnitt 12-13 gårdar per dag. I regel är det perioden oktober - januari, som är den mest stressiga. Under den tiden sker nära hälften av alla semineringar. Toppmånaden november har t.ex. 21 000 besök, jämfört med septembers 6 000.

Servicen är inte bara att utför inseminationen. Den är bara en av företagets tjänster inom nötseminservice. Det finns sju fasta anställda veterinärer, som undersöker och åtgärdar alla former av fruktsamhetsstörningar. Nästa alla sjukdom som tidigare överfördes sexuellt är nu eliminerade.

Dräktighetssidan följs up, det görs utredningar om djur som inte visar brunst - både när det gäller enskilda kor och hela besättningar.
Överhuvudtaget finns ett tvärkunnande, som är unikt. Från kokontrollen tillkommer bland annat foderkunnandet, det är idag helt klart att fodret har stor påverkan på fruktsamheten.

Antalet seminerade djur har sjunkit under senare år, som följd av anpassningen av mjölkproduktionen till marknadens behov. Men samtidigt är det alltfler djurägare, som får upp ögonen för seminverksamhetens stora värde. Under en tvåårsperiod ökade t.ex. anslutningen inom upptagningsområdet från 77 % till 83 % av alla mjölkkor.

Kärnan i verksamheten är avelsmaterialet, här finns tillgång till några av landets idag absoluta bästa tjurar. Tjurarna köps in som kalvar vid senast 50 dagars ålder, för att en kontroll av uppfödningen ska kunna görs. Sedan jämförs kalven med stallkamrater i en och samma miljö. Under uppfödningen mäts också tillväxtförmågan som sedan ingår som en egenskap i Tjurindex.
De som klarar den gallringen börjar lämna sperma. Kort därefter kan man bedöma tjurens fruktsamhet, något senare även antalet dödfödda kalvar. Efter ytterligare två år, börjar döttrarna kalva och det erhålls ytterligare två egenskaper till Tjurindex - dotterfruksamhet och frekvensen av dödfödslar, där tjuren är morfar.

Ett av de viktigaste värdena är det så kallade mjölkindexet, där döttrarnas mjölk bedöms med utgångspunkt från både mängd och kvalitet. Ett annat värde som fått ökad betydelse är sjukdomsfrihet. Slutligen igår också ett antal bruksegenskaper, som mjölkbarhet, juverform och lynne, i vad som ska bilda det slutliga tjurindexet.
Det är i huvudsak tjurindex, som avgör vilka tjurar som används inom semin som kofäder. Bland de avkommeundersökta tjurarna används sedan de allra yppersta som tjurfäder. Tjurmodern väljs med utgångspunkt från koindex.