Under slutet av 1960-talet utsattes mjölkproduktionen för en omfattande prispress. Antalet mjölkkor minskade därför kraftigt. Nedgången fortsatte 1970 och 1971. Minskningen låg länge vid 1 % per månad. Genom det nya jordbruksavtalet våren 1971 bromsades nedgången upp och följdes av en ökning under resten av 1970-talet.
Den kraftiga minskningen medförde vissa bekymmer för seminavelsarbetet. Antingen var man tvungen att sänka avelsmplen eller försöka få ett större underlag för verksamheten. Efter diskussioner med flera grannföreningar resulterade det i att Skara Semin och Östgöta Husdjur bildade en gemensam tjurcentral i oktorer 1971 under medverkan av Svensk Husdjursskötsel och Skaraborgs läns hushållningssällskap.

Tjurcentralen fick namnet Seminavel ek. för. och förste ordförande blev Olle Andersson Wästanå, Borensberg. Ivar Dyrendahl blev VD, samtidigt som han kvarstod i motsvarande befattning vid Skara Semin fram till årsstämman 1975, då Helge Ohlsson övertog den verkställande ledningen.

Seminavel hade till att börja med endast tjurar av SRB-ras. Låglandssperman köptes av Hallands Semin och senare av Låglandsavel. När Seminavel hade genomför programmet med långtidsförvaring av fryst sperma och slakt av tjurarna, uppkom en viss överkapacitet både vid kalvuppfödningsstationen på Hökatorp och anläggningen på Örnsro.
De första låglandskalvarna inköptes därför våren 1975 och egna ungtjurar kunde sättas in under hösten 1976. Efter 1980 blev Seminavel helt själförsörjande även med låglandssperma.

När Skara Semin 1967 övertog kontrollverksamheten följde också ansvaret för suggkontrolen. Någon nämnvärd utveckling hade inte skett under en följd av år. Tiden var alltså inne för förändringar.
I Skaraborgs län tillsattes en utredning dr bland annat Skara Semin deltog. Utredning ledde till en uppdelning av arbetsuppgifterna. Slakteriföreningarna skulle svara för slaktsvinskontrolen hushållningssällskapen för svinhälsokontrollen och Skara Semin för suggkontrollen.
Skara Semin inledde en intensiv satsning på suggkontrollen. En långsiktig plan utretades för service n och verksamheten överfördes i största utsträckning på specialassistenter. Det anskaffades ekolod för späckmätning. Genon SHS infördes databokförig. Det genomfördes försök, för att hitta en tatueringsmetodig som gjorde at man kunde följa grisarna under hela deras livstid. Det gjordes förbättrade uppföljningar av missbildningar hos smågrisar. Tack vare dessa insatser fick Skara Semin behålla svinservicen. I övriga landet övertog i de allra flesta fall slakteriföreningarna denna verksamhet.

Skara Semins satsning på suggkontrollen och slakteriföreningarnas merbetalning av bra smågrisar födda i kontroll, medförde ett verkligt uppsving för kontrollarbetet Som mest omfattade den 1974/5 nästa 23 000 kullar. Därefter har anslutningen tyvärr minskat. Dels beroende på att kontrollgristillägget togs bort. Dels på konkurrens från andra produktionskontroller på svinområdet.

I oktober 1975 började Skara Semin tillhandahålla svinsemin i mer organiserad form. Samtidigt introducerades även slakteriorganisationens hybridavelprogram. Det medförde ett ökat behov av elitgaltar. Semin fick därför större betydelse än tidigare.
Ett mycket omfattande arbete lades ner för att förbättra det tekniska resultatet och för att öka verksamheten. Någon större omfattning fick dock inte svinsemin under 1970-talet. År 1980 seminerades knappt 3 % av suggorna. Totalt i landet var anslutningen 4 %.

De första åren efter övertagandet av kokontrollen ägnades åt redovisningstekniska problem. Från 69/70 blev dock utfodringsrådgivningen allt viktigare. Assistenterna specialutbildades och det infördes gratis fodervägning för att öka intresset för bättre uppföljning av foderstater.

1972/73 introducerades datafoderlistan. Den var tyvärr dåligt anpassad till praktiska förhållanden och det fick läggas ner ett omfattande arbete innan systemet fungerade tillfredsställande. Decenniets senare del innebar en allt större satsning på rådgivning.