Stenhuggarkris och pionjärtid

Mars 1924.

Bakgrund

Stenindustrin var omfattande i Bohuslän under 1900-talets början, och den drabbades särskilt hårt av depressionen på 1930-talet. Nya billigare stenbeläggningsmaterial än sten började användas och arbetslösheten blev stor bland de många stenhuggarna. Detta medförde svåra ekonomiska problem för flera tusen familjer. 

På den här tiden var det fortfarande sällsynt att gifta kvinnor förvärvsarbetade. Efter giftermålet skulle kvinnan enligt traditionen ta hand om barn och hushåll. Därför var initiativet från Augusta Teng och Helga Karlsson ovanligt. 

Entreprenören Emma Jacobsson

Emma Jacobsson hette ursprungligen Stiasny i efternamn och hamnade i Sverige efter det att hon träffat sin blivande man under studier i Berlin. Hon var en österikisk judinna, botanist och konsthistoriker. Enligt tidens sed fick hon ge upp sin akademiska karriär och ägna sig åt sysslor av mer representativ art efter det att hon gift sig med Malte Jacobsson, som senare blev landshövding för Göteborgs- och Bohuslän. Hennes vetenskapliga och estetiska intressen fanns ändå kvar, och hon umgick med flera av de mest namnkunniga formgivarna i landet som Estrid Ericsson - Svenskt Tenns grundare, arkitekten Josef Frank med flera. 

Den första tiden

Med Emmas stöd började kvinnorna tillverka olika saker i hemmet för försäljning. I början gjordes dockor, juldekorationer och enkla och omönstrade stickade plagg som vantar och sockor. Tillverkningen kom att inriktas på stickning, för det var något som alla kvinnor hade fått lära sig under uppväxten. Dessutom fanns ju ett behov lokalt av tåliga och värmande plagg för fiskare och sjömän. 

Hösten 1939 bildades föreningen Bohus Stickning. Emma stod för arbetsledningen i Göteborg, och hon såg till att ordna kurser för stickerskorna i norra Bohuslän. I efterhand vet man att kurserna ledde till att denna hemindustri med åren skulle komma att bli så framgångsrik. 

Garn och stickbeskrivningar distribuerades till stickerskorna från stickcentralen i Göteborg. Centralen fanns i källaren på landshövdingens hus på Södra Hamngatan. Tillbaka sändes efter en tid de färdiga alstren. 

http://mm.dimu.org/image/022sBXwwp8rh

Bohusstickerskan Karin Forsberg på Bohus Malmön. Här med maken Karl Hansson. Så här skriver Karins dotterdotter: "Karin satt aldrig utan en stickning i knät. Varje gång det kom ett paket med nya garner från Bohusstickning, var det som julafton för mormor. Hon tyckte att det var så spännande. Mormor, mamma och jag satt tillsammans oftast i verandan och handarbetade när vädret inte tillät att sitta ute om kvällen."