Bröderna Olsson utförde mer eller mindre allt själva – från ekstock till färdig trålare – vid det egna varvet. Allt trävirke till fartygsskroven köptes på rot. Efter att träden fällts och transporterats till varvet, vilket skedde med lastbil från 1946 och dessförinnan per båt, sågades stockarna vid tre olika sågar (ram- och blocksåg, liksom cirkelsåg) till de dimensioner som krävdes för olika delar i fartygsskrovet. Inredningsvirket, såväl inhemsk som utländsk (mahogny och teak), inköptes förädlat. Liksom fartygsdäcken, vilka kunde vara i teak eller Oregon Pine.

Ekspiken (presspik) inköptes vanligen obehandlad från bland annat Ödeborgs Bruk och varmgalvaniserades vid varvets egen galvaniseringsanläggning. Detta gällde även all bult, vilken i övrigt tillverkades i smedjan genom att varmgalvaniserat rundjärn inköptes och kapades i lämpliga längder. Därefter värmdes ena ändan av rundjärnet i ässjan, följt av att detta placerades i ett speciellt metallställ och där bulthuvudet slog med slägga eller på senare år med en luftmaskin.

Såväl olje- som vattentankar ombord i fartygen tillverkades i varvets smedja och mekaniska verkstad. Detta gällde även lastluckor, liksom däckshus. Från 1960 tillverkades däckshusen av aluminium i en särskilt inredd verkstad för detta ändamål. Masterna tillverkades också vid varvet, förutom stormasten som under senare år var av stål. Denna levererades från J.W. Bergs Varv och Mekaniska Verkstad på Hälsö, liksom mässingsskenan längs förstäven. 

I övrigt tillverkades vid varvet samtliga beslag och stålknän, etc. Ranggångsjärn inköptes varmgalvaniserade. Riggningen av fartygen utfördes vanligen av J.E. Lindbom AB, Lysekil, medan all elektronik i fartygen inköptes från olika tillverkare och leverantörer utifrån beställarens önskemål, liksom däcksmaskineriet som trålvinschar, tråltrummor, etc. Inredningarna i fartyget var av varvets egen tillverkning.