Personalvårdande insatser
Bryntessons var tidigt ute vad gällde personalvård, flera inslag av reformvilja konstaterades bl.a. infördes en social intressekassa, det bildades pensionsfond samt grundade sjukkassa.
I samma anda bildades 1938 Bryntessons Skofabrikspersonals koloniförening u.p.a. Föreningen hade som ändamål att efter inköp av ett jordområde mellan Skövde - Axvalls järnväg och Vingsjön öster om Axvalls municipalsamhälle, sälja tomter till sina medlemmar samt att uppföra kolonibyggnader. Styrelsen bestod delvis av företagsledningen och för att få bli medlem måste man ha arbetst på skofabriken i minst två år.
Insatsen i föreningen var 1500 kronor per medlem och medlemmarna var skyldiga att hålla ordning på sina hus och trädgårdar. Nio likadana stugor byggdes i det som kom att kallas "Skomakarbyn". Stugorna var större än vad vi ofta menar med kolonistuga och snarare att betrakta som små fritishus. Husen inrymde storstuga sovalkov och kök på en yta av ca 30 kvm. Varje tomt var på 500 kvm. Med tiden har tomterna friköpts och flera av stugorna har byggts om eller ersatts av nya hus som numera är permanent boende.
Skara manskör startades 1921 och starten var en skomakarkvartett med fyra grabbar på Bryntessons skofabrik som tyckte om att sjunga. Manskören bildades utifrån kvartetten.
Mejl till Skara Gille 20260312
Min mormor, Hilda Johansson, ansvarade för nåtlingsavdelningen under många år. I början av 50-talet gick jag första året på gymnasiet och eftersom inte språk var mitthögsta intresse hade det bokats en engelsk språkkurs under några veckor i London tillsammans med en kompis. Amund Bryntesson hade fått reda på detta arrangemang och föreslog för min mormor att jag skulle resa till England några veckor före den bokade språkkursen. Han var väl förtrogen med staden Northamton som var Englands centrum för skotillverkning. Där hade han många vänner och via en av dem, som för övrigt var polis, ordnades bostad hos en äldre dam som hyrde ut 4 – 5 rum, och hon lagade frukost och middag till hyresgästerna. Övriga hyresgäster var ett trevligt gäng som tog med sig mig på en del aktiviteter. Det hade även ordnats så att jag kunde disponera en cykel och tillbringa dagarna i en bilverkstad och hela tiden umgås med engelsmän och på så sätt få naturliga språkövningar från morgon till kväll. Dessa dagar i bilverkstaden kunde jag senare tillgodoräkna mig som praktik för att få ut min civilingenjörsexamen från Chalmers. Det finns mycket att berätta om dessa veckor i Northamton som betydde mångfalt mycket mer för språkutvecklingen än den kommande språkkursen.
I början av 90-talet råkade jag av en slump sammanträffa med Amund Bryntesson i samband med en konstutställning i Lidköping och fick då tillfälle att tacka honom för hans gedigna insats för mig under 50-talet. Det kändes bra!
Min poäng med att berätta om denna för mig betydelsefulla händelse som Amund Bryntesson så djupt engagerade sig i för en anställds barnbarn är att förhållandet och stämningen mellan ägare och anställda måste ha varit utomordentligt go