Den 6 maj 1923 öppnades det lilla serveringen Skogsbrynet. Vid invigningen hölls ett tal av läroverket rektor Robert Larsson. Han betonade att det man nu såg endast var en liten del och en obetydlig början av en större planlagd rekreationsort, denna skulle framöver  stå färdig för skaraborna. 

Den grundläggande tanke med fritidsanläggningen var att återföra människorna till naturen. Till enkla och oskyldiga nöjen, till ett enkelt, flärdfritt, okonstlat umgängesliv, där råhet och dryckeskapen inte hade någon plats. I Skogsbrynet skulle glada människor  stämma upp i sina sånger. Nöjena skulle präglas av en ren anda. Ungdomen skull få återuppleva de gamla folkdanserna, den moderna dansen hade ingen hemorträtt på Skogsbrynet. 

Trots att den stora planen att förverkliga fritidsanläggning inte blev av så  blev det lilla Skogsbrynet ett ofta sökt mål för skaraborna. Kaffestugan serverade kaffe med dopp och man också köpa glasspinnar. Det hände även att man gick på  någon av promenadstigarna som fanns i området bara för att komma ut i naturen. 

På Skogsbrynet firades förstås midsommar med majstång och människor vallfärdades till platsen. Här i Skogsbrynet firades förstås midsommar med majstång. Ove Torgny, barnbarn till EG Torgny minns  kvällar då mängder av skarabor vallfärdade till Skogsbrynet för att lyssna till radions rapportering om Gunder Häggs rekordlopp. Han minns också den  kvällen då han  fick när han fick sin första glass, vaniljpinne, 15 öre.  Det fanns en damm här på Uddetorp där det  åktes skridskor under de kalla 40-talsvintrarna, denna dam låg väster ut bakom gamla rektorsbostaden. 

Många var de ungdomar som t.o.m kunde föredra en lekkväll häruppe med Tjolittalilla, tjolittalej framför fröjden på dansgolven.