När de första nämnderna upprättades beskrevs de (kanske lite överdrivet) som ”industriell demokrati” eller ”företagsdemokrati”. De anställdas möjligheter att via företagsnämnderna påverka sina arbetsförhållanden visade sig dock bli klart begränsade.

Besvikelsen över företagsnämndernas uddlöshet har skildrats av författaren Folke Fridell. Fridells romanfigur Rivar-Bohm hade hoppats att han och hans arbetskamrater skulle få ”vara med och dela och bestämma” – exempelvis ville de avskaffa tidsstudierna – men Rivar-Bohm fann snart att företagsnämndens möten mest ägnades att diskutera tavlor i matsalarna, lås till klädskåpen, rökpauser eller önskemål om mer variation på grammofonskivorna som spelades.