Kalkstenen som bröts användes som byggnadsmaterial, trappor, golv, fönsterbänkar, friser och portaler men även gravstenar samt trädgårdssten. Den förädlade kalken, brända kalken var god jordförbättringsmedel och användes bland annat i jordbruket och inom cementindustri samt byggnadsindustri. 

I början förekom en förindustriell avsättning för jordbrukskalken. Bönderna bröt kalk på sina egna ägor och hade sina egna ugnar man var några mannar som gick ihop och skötte arbetet med brytning och bränning. Från bland annat Kinne-Kleva åkte bönderna till Skara och sålde kalk på torget för vitlimning av spisar i staden. Avsättning för småbrännare skedde ännu sent på vårmarknaden i Skara, där djur inhandlades och även på mer avlägsna marknader i Bohuslän och även till norrman.  Till Vadsbo for man ofta med cykel och tog upp beställningar, detta skedde ännu på 1920- och 1930-talet. Limtorget i Lidköping har fått sitt namn både av upplag av kalk och kalksten.