Lönen för arbetet var nog ganska blygsam för kalkarbetare. Hektoliterpriset för osläckt kalk var omkring 33 öre. 

På Råbäck betalades år 1890 25 öre för osläckt och 14.5 öre för släckt kalk. Viss ersättning utgick för uppmurning av nya ugnar och senare även för schaktningen. 

Den huvudsakliga avsättningstiden för kalken var sommaren, vintertid kunde det vara långt mellan tiden man fick se röken från någon ugn som brann. På vinten blev det mest uppsättning av ugnar så dessa var i ordning att tändas när den tiden kom. Varje lag hade i regel två eller tre ugnar till sitt förfogande. Vinterdagarna var korta, men ändå hände det nog ofta att arbetarna fick gå utan arbete längre eller kortare tid, därför att de inte kunde få tända och inget annat kunde göras i gruvan. Medelinkomsten per arbetare vid sekelskiftet var omkring 300 - 400 kronor per år. Detta skulle räcka till husrum, kläder och mat för de ofta stora familjerna.