Syföreningar grundades på flera orter över landet kring förra sekelskiftet. Dessa sammankomster var inte i första hand till för skvaller, kaffedoppande och broderi. Nej, de bedrev livsnödvändiga insatser nog så viktiga i dessa glesbygder och tider utan utbyggd statlig välfärd. Bland annat stickades varma kläder till de som inte hade råd eller möjlighet själva – främst till barn – eller till stenhuggarnas stelfrusna händer. Syföreningarnas förtjänster användes dessutom  till vad samhällena kunde tänkas behöva. Och härigenom fanns möjligheten att ordna med sådant männen kanske inte såg som prioriterat. Kring början och mitten av 1900-talet startar i flera stenindustriorter föreningar med syfte att samla in pengar för samhällsförbättrande ändamål. Bland annat i Ulebergshamn, Heestrand och Slottet samt i Sannäs. Kvinnornas arbete blev här med en viktig del i stenindustriorternas samhälleliga aspekter.