Missionskyrkan Västerplana Missionskyrkan Västerplana Missionskyrkan Västerplana Missionskyrkan Västerplana

I missionshuset hölls naturligtvis gudstjänster och sammankomster av olika slag. Det var många besökande som kom till sammankomsterna. Sångerna var kraftiga och bönerna varma.

Söndagsskolan var också en kontinuerlig verksamhet i huset. Söndagsskoleverksamheten "Söndagsskolans vänner" var verksam på orten sedan 1891, till denna var ca 100 medlemmar anslutna. (Kinnekulle, Lundsbrunn och Lidköpingskretsen ingick). En bestämd årsavgift och inträdesavgift betalades av medlemmarna. Man anordnade års- och halvårsmöten där det förekom samtal och behandlade frågor rörande söndagsskolan och annat som hör dit. Söndagsskollärarna på Kinnekulles västra del anslöt sig till Lidköpings- och Kållandsökretsen, de hade mycket gemensamt med verksamheten i denna trakt. När Kinnekullekretsen år 1915 fick sin första predikant Gideon Björk blev de aktuella frågorna att få mer fart och liv i söndagsskolarbetet. 
Söndagskoleföreningen ombildades den 14 maj 1916 till Kinnekullekretsens Söndagsskoleförening. Redan från början anslöts sig ett stort antal inresserade unga män och kvinnor. Kinnekullekretsen hade en bra söndagsskollärarekår som var år 1920 47 lärare och 700 söndagsskolebarn.

Behovet av Bibelskoleverksamheten var stor, många föräldrar var olyckliga med tanken på att deras barn skulle gå konfirmationsskolan, där kanske inte troende präst var lärare. Söndagsskolan hade visat sig vara en bra väg för yngre barn men nu behövdes en liknande verksamhet för den vuxna ungdomen. Skolans första och största uppgift var att föra de unga till en personlig avgörelse för Kristus. Frågan om bibelskoleveksamheten togs upp och Kinnekullekretsen fick i uppdrag att starta bibelskolan, den första bibelskolan startade i Forshem i den deltog 16 elever och kom sedan att fortsätta. Bibelskolorna fick senare en ordinarie predikant varje år. 

År 1904 bildades en ungdomsförening och år 1922 även en juniorförening (JUF). Omkring sekelskiftet verkade också i nära anslutning till missionsverksamheten, en blå bandförening.
Man förstod att det var viktigt att ta till vara på ungdomen, man vissge att det fanns mycket som kunde locka ungdomarna på fel bana. Missionsfolket på Kinnekulle hade insett att något borde göras för att vinna de unga för Kristus och församlingen. Det gällde att erbjuda annat än bara predikan, det anordnades ungdomsmöten, med särskild inbjudan till de unga, där ungdomsföredagar, sång och musik m.m. förekom. Men det gällde inte bara att vinna ungdomarna utan också behålla dem. Det bildades ungdomsföreningar och den första kretsen bildades den 6 januari 1904, under namnet Kinnekulle kristliga ungdomsförening. Ungdomsföreningarna arbetade i nära anslutning till andra församlingar. De försökte även stärka enhets- och syskonbanden emellan sig.

Men det förekom också protester på möten mot den ytlighet och flärd som fanns hos den troende ungdomen. Tobaksbruket, deltagande och lek i annat tillsammans med icke troende som hade dåligt inflytande på de troende ungdomarna.

Ungdomsföreningen hade år 1945 11 medlemmar och pastor Kumling som ordförande i juniorföreningen var fröken Britt Klasson ledare. Samma år fanns 35 elever i söndagsskolan med fyra lärare, dess föreståndare var fru Lisa Persson.

Bland några juniorledare fanns Agnes Gustavsson med biträde av Viktoria Moberg. Georg Vallin m.fl. 

Syföreningen var en mötesform där det handarbetades flitigt och en stund med reflektion och kaffe. Många deltog och bidrog till den årliga försäljning av handarbete. Syföreningen bidrog till stora summor under de år verksamheten var igång, pengarna gick ofta till inre och yttre mission.