Norra Garns varv Norra Garns varv

Kommerskollegium uppger 1914 att en förbyggnad av en kanalångare har påbörjats. Det var ångfartyget ”Vermland” som hade drabbats av brand i kolboxarna och branden spred sig snabbt. Skrovet var så svårt skadat att bara botten och troligtvis även järnspanten gick att använda. När fartyget var uppbyggd igen betraktades den som nybyggd och får ett nytt registernummer och nytt namn ”Dagny”. På bilden är Dagny klar för sjösättning år 1915. Dagny utrustas därefter med maskin och panna från Wilhelmsbergs Mek. Verkstad. Foto Varfs- och Sjöfartshistoriska Föreningen.

                                                   *  *  *

Det behövdes många skickliga båtbyggare vid nybyggnationer av större fartyg. Här ses båtbyggare och drivare på däck under förbyggnaden av ångfartyget Dagny år 1915. Sittande i mitten i mörk väst är förre varvsägaren Martin Johansson, som nu var förvaltare på varvet. Vid denna tid ägdes varvet av firman Norra Garns varv Johansson & Larsson. Foto Varfs- och Sjöfartshistoriska Föreningen i Göta älvdalen.

 

1889 köps varvet av handlare Martin Johansson och detta får nu namnet ”Norra Garns varv”. Martin Johansson sysslade främst med spannmålshandel och då speciellt havre, som transporterades från gårdarna i området via Lödöse och såldes ner längs Göta älvdalen och i Göteborg. Havre behövdes till alla hästar som användes i transporter vid denna tid. Den största verksamheten vid varvet var byggnation av pråmar och nu startar man också en omfattande reparationsverksamhet på både segel- och ångfartyg. År 1899 byggs 10 pråmar vid varvet, år 1900 18 pråmar och 1901 – 1902 15 flatbottnade pråmar vardera året till olika beställare.

1912 går varvet i konkurs och säljs på auktion, nya ägare blir J. B. Larsson och åkeriägaren Johan Johansson, ”Gårda John”. Verksamheten kommer igång igen i januari 1914 med byggnation av 6 plattbottnade pråmar, reparation av några pråmar och två ångare, och påbörjad förbyggnad av en kanalångare (ångfartyget Vermland). Fram till omkring 1918 är Martin Johansson kvar som förvaltare på varvet och man bygger de kommande åren pråmar och en del större fartyg. 1915 kommer J. Johanssons kusin Herman Rullof in som ägare. Verksamheten fortsätter fram till omkring 1920, då efterfrågan på pråmar helt försvinner.