När fjärrgodstågen kom från från Göteborg kändes det som en fläkt av de stora världen drog fram i staden. Den genuinska göteborgsdialekten som talades av personalen och styckegods från flera olika länder gjorde att denna känsla förstärktes. 

När loken var avlämnade kom personalen gående på bangår'n, lokföraren först, de liknande stora svara fåglar, med sina stora slängkappor som fladdrade i vinden. Sedan kom eldarna, magra, spensliga ynglingar med sina sotiga ansikten och händer, om de inte haft sina järnvägsmössor skulle man lätt kunnat gissa att de var sotare. Sist kom bromsarna, på vintern var de påpälsade då deras arbetsplats saknande uppvärmning. 

De bullrande rösterna tystnade mer och mer ju närmare de kom överliggningen, för att till sist tonas ner i lågmält mumlande. Ordentligt borstade de av sina kläder utanför trapphuset, tog av sig skorna inne i farstun och gick till sina rum. Skulle Hulda av en tillfällighet vara i farstun för att fylla på våningsvärmepannan eller byta handdukar i något av rummen blev konversationen oftast mycket kort:
- Hon mår bra, allt är väl?
- Jo tack, allt går sin gilla gång.
Det var ingen högdragenhet från någondera hållet, men en klart markerade distans fanns där.

Långe-Magnus och farbror Andersson hade en särställning i detta fall. Båda var
göteborgsförare, den förre glad, slagfärdig och full av festliga infall, farbror Andersson däremot, var tystlåten och antagligen mycket religiös. Dessa båda var de enda som bjöds på kaffe i hennes kök och då måste det naturligtvis vara något särskilt med dem.

Vintrarna 1941-42 var riktiga vargavintrar, det var upp till -40 grader kallt vissa dagar. Det hände flera gånger att Lång-Magnus bromsade vid Tomtebo, överfarten vid Scan så att köks- och antracitvagnarna lättades något på sin last, tacksamma människor rusade till och plockade upp vad som ramlat av. Ett välkommet tillskott till hushållet denna tid.

Farbror Andersson var en allvarligare man och hans samtal handlade mycket om religion och de svåra tider som var. Världsläget var ju inte det bästa och årtalet 1939. Andra världskriget hade just börjat och vad som följde i dessa spår vet ju de flesta.