Barndomsminnen från Skara Bryggeri

Skara bryggeri

Berättat av Carl-Erik Hjelm son till Karl-Erik (Erik)och Margareta (Gerda) Hjelm, intervju av Lena Brodin och Freddie Wendin 2018-11-24.

Pappa, Erik Hjelm, föddes år 1903 i Skara. Han började på Skara Bryggeri som låg på Härlundagatan, han var då 20 år. Anställningen börjades som byggeriarbetare och han jobbade sig upp.

Mamma Gerda föddes 1904 i Lidköping, hon var hemmafru vilket de flesta mammor var vid denna tiden. Det var hennes uppgift att se till att hemmet var i ordning och maten fanns på bordet, oavsett tillgången av mat och pengar i hushållet.

Året 1945 föddes sonen Carl-Erik, han var enda barnet i familjen. Enligt honom själv blev han ganska bortskämd vilket troligen berodde på att föräldrarna var något till åren när han föddes och han var ett efterlängtat barn.

Familjen bodde i en lägenhet i den stora bryggerifastigheten. Lägenheten låg på andra våning och vette mot järnvägsstationen. Fönstren stod ofta på glänt då bostaden var varm och det saknades ventilation. När tågen skulle åka skyndade sig Gerda att stänga fönstren, den svarta röken från loken ville hon inte ha in i lägenheten. Med tiden hade mamma Gerda tidtabellen i huvudet och då hade hon koll på när tågen skulle ge sig iväg.

I lägenheten fanns ett stort kök med tre spisar, en stor svart AGA-spis som värmdes upp med ved. Till denna spis fanns även en cistern med vatten, när det eldades i spisen blev vattnet varmt. Även en elektrisk spis fanns i köket och ytterligare en vedspis.

När bryggerimästare Erik Petré slutade sin tjänst i Skara år 1946 fick pappa Erik överta driftsansvaret för bryggeriet. Tillverkningen av öl i bryggeriet hade redan upphört i september 1945. Bryggmästare titulerades endast de som ansvarade för
ölbryggning. Satsmästare blev titeln för pappa Erik, men denna titel tog han aldrig, det var ingen titel han ville ha. Han kallade sig driftchef/driftansvarig istället för satsmästare.

Erik var även reservofficer och hade graden löjtnant, i hemmet hade han sin uniform, stövlar och pistol och allt annat som hörde till. Sonen Carl-Erik var mycket fascinerad av allt vad som tillhörde det militära. Redan som 5-6 åring hade han som klart mål att bli yrkesmilitär. Carl-Erik gjorde inte karriär inom det militära men han blev reservofficer precis som sin pappa, graden blev major. Genom Försvaret fick Carl-Eric genomgå många kurser i ledarskap mm detta hade han stor användning för i sitt kommande yrkesliv.

Pappan Erik hade en klar målsättning för sonen och det var bankdirektör, så blev inte heller fallet, men arbete på bank blev det några år.

På gården utanför bryggeribyggnaden hade familjen Hjelm en odlingslott, där odlades det för självhushållning. En stor vedgård fanns bredvid bryggeriet, det gick åt en hel del ved i tillverkningen på bryggeriet och även en del i hushållet.

På gården hade Carl-Erik en kanin i en bur. En dag var den borta. Han frågade sin pappa vart kaninen tagit vägen. Svaret blev att kaninen skadat sin tass och att den därför avlivats och grävts ner i jorden. Det visade sig dock att kaninen hade blivit middagsmat och i köket låg kaninen i grytan, en händelse som han aldrig glömmer.

På gården fanns även två hästar som tillhörde bryggeriet, Brunte och Blända. Hästarna användes för att leverera öl och dricka både i staden och utanför stadskärnan. Ute på gården fanns stallplatser till hästarna.

Skara bryggeri

Jakob Persson en av trotjänarna på bryggeriet var en av kuskarna som körde hästarna. Jakobs arbetsuppgifter var flera på bryggeriet. När bilarna kom att ersätta hästarna slaktades de. Carl-Erik som så gott som dagligt varit i kontakt med hästarna minns detta som igår. Slakten skedde på bryggeriet och hästkropparna hängde i en lokal på bryggeriet, efter styckningen delades troligtvis köttet mellan de anställda.

Carl-Erik minns när bilarna tog över, sex amerikanare fanns i garaget. Det fanns flera garage på gården av dem var tre täckta. Även en motorcykel med sidovagn tillhörde bryggeriet. Senare togs sidovagnen bort och det byggdes ett mindre flak där vagnen suttit. Motorcykeln användes för akuta och kortare leveranser. Under åren 1945-1946 kördes den av Sven-Arne Wäring. Den var av märket Harley Davidsson och kom senare att skrotas. Skrotbilen kom och hämtade motorcykeln, en Harley Davidsson - det skulle aldrig förekommit idag.

Vid ett tillfälle hände en otäck olycka. Jakob Persson skulle rengöra en ångpanna, kröp in i den och gick sedan ut och återvände in i ångpannan igen. Pappa Erik uppfattade inte att Jakob återvänt in i pannan och satte igång den. Jakob klarades sig lyckligtvis, men fick kraftiga brännskador över kroppen.

Det stora bryggeriet med alla sina rum och skrymslen blev naturligtvis en spännande plats för Carl-Erik och hans kamrater att leka i. I en stor lokal mot järnvägen kunde barnen spela fotboll. Kurragömma var en lek som ofta förekom, det hände att barnen gömde sig i de stora kopparcisternerna, naturligtvis när inte produktionen var igång.

Det första jobbet som Carl-Erik hade ordnades naturligtvis av hans pappa i bryggeriet. Det blev att sortera flaskor, de hade olika färger och de sorterades efter detta. Lönen var provisionsbaserad, efter en intjänad krona besöktes Gustafssons Bageri som låg granne med bryggeriet. Bullarna hos Gustafssons kostade 17 öre per styck - hela 6 stycken bullar fick man för en krona.

Hanteringen av tomflaskorna krävde mycket jobb, lagring och rengöring. Etiketterna togs bort och ofta fanns det skräp i flaskorna som skulle petas ut, när allt var klart togs flaskorna till tvätten. Backarna kördes på en mindre vagn, fem backar på höjden och två på bredden.

Det hände ofta att Carl-Erik fick åka med och leverera drycker både i staden och ute på landet, ett trevligt sätt att träffa människor som var mycket positiva när drickaleveransen kom. En av chaufförerna hette Lundqvist "Lunken". Han var förälskad i kallskänkan på Stadshotellet, det blev en del besök just på denna adress. Lundqvist och kallskänkan blev senare ett par och det blev giftermål.

Carl-Eric trivdes med gubbarna i bryggeriet och även människorna som bodde runt bryggeriet. I Café Myggan som låg på andra sidan Härlundagatan blev det en del besök för Carl-Eric och hans vänner. Även om Carl-Eric vistades i miljöer där det fanns alkoholhaltiga drycker upplevde aldrig några överfriskade personer.

Den lilla tegelbyggnaden mot Vallgatan, som tidigare tillhörde stallet gjordes senare om till en mindre affärsbyggnad. Här såldes bland annat öl och läsk. När bryggeriet slutat sin tillverkningen levererades det från Axvalls bryggeri och Lidköpings byggeri. Denna affären som då fick leveranser från annan ort kallades utminutering eller nederlag. Försäljningen i affären riktade sig till främst till privatpersoner.
På väg till och från jobbet stannade många och köpte sig en öl eller läsk. På lördagarna var butiken full av kunder. På 1960-talet kostade en öl eller läsk 18 - 24 öre.

I ett rött hus vid järnvägen höll rallarna till, de kom ofta till affären vid bryggeriet och köpte öl. Ofta stod de och urinerade utanför affären utan hänsyn till att det fanns andra i närhet. För att få bort detta otyg byggdes en urinoar. Rallarna stod sedan på rad och skötte sina behov i rännan.

I det löneavtal som fanns för bryggeriarbetare fanns en specialklausul, denna innebar att alla bryggeriarbetare skulle ha tre dagöl/anställd varje arbetsdag. I början var det 1 liters flaskor, detta kom senare att minska. Detta var en av Carl-Eric uppgifter att ställa ut dagölen till arbetarna varje dag, tre till varje gubbe oavsett de drack eller inte. Alkoholhalten i denna öl var motsvarande då dagens mellanöl på 4.5%.

I källaren fanns ett lunchrum för arbetarna, en timme om dagen var avsatt för rast, där kunde de sitta ner och ta det lugn och även äta sin medtagna matsäck.
I bryggeriet fanns det bara män anställda. En städerska vid namnet Blenda höll rent och snyggt i lokalerna, hon bodde i Härlunda. Blenda och mamma Gerda drack ofta kaffe ihop uppe i lägenheten, de var ju de enda kvinnorna i huset och hade säkert en hel del att tala om med varandra.

Pappa Erik ansåg att sonen skulle pröva på att arbeta fysisk därför blev det sommarjobb på Skaraplast och som parkarbetare vid Skara kommun. Carl-Eric insåg att fysisk jobb inte var något för honom. Motivationen till studier hade grundats ytterligare genom att få arbeta i de fysiska jobben.

I 15 år bodde familjen i bryggeribyggnaden, därefter byggdes en villa på Smörbergsvägen 3 i Skara detta var 1960. Marken där villa skulle byggas var en bergsknallen, Carl-Eric berättar att det fick sprängas bort mycket sten innan själva byggnationen kom igång.

I bryggeriet gjordes även destillerat vatten som köptes av bensinstationerna i staden, varje dag kom benstationsföreståndarna vatten till bilbatteierna.

I den lilla affären utmed Vallgatan arbetade pappa Erik skötte affären fram till 1970 då gick han i pension, han hade då varit anställd av bryggeriet i hela 47 år. Även sonen Carl-Erik hjälpte till i butiken vid 16 års ålder, det var ingen som ifrågasatte hans unga ålder.

I samband med pension flyttar familjen Hjelm till Lidköping, detta var år 1970.