Antalet sökande var till att börja med stort, ungefär 30 sökande per plats till de endast 15 platserna. Eleverna undervisades förutom i scenframställning, rörelse, tal och sång i svenska, franska och psykologi, konsthistoria och teaterhistoria. Under Profts tid var kontakterna med östra Europa täta och pedagoger och regissörer därifrån var vid denna tid betydligt intressantare än västsidans USA-inspirerade pedagoger.

Från början utgick det mesta på skolan från Carl-Erik Proft. Snabbt visades sig hans enkla modell genial: undervisning i improvisationsteknik och inlevelsemetodik, samt synkronisering av röst och rörelseteknik.
På Profts tid handlade undervisningen om lära genom att göra. Pjäs efter pjäs från olika tidsperioder övades in och det ledde fram till föreställningar med publik i den ombyggda tingshussalen. Proft snickrade och målade själv all dekor och lärarna sömmade på elevernas kostymer. Han spelade gärna själv huvudrollen både för att visa hur eleverna skulle spela och för att leda arbetet framåt.

När han lämnade skolan kom nya pedagoger med ett annat modernare undervisningsystem som mer gick ut på att ge eleven en grundtrygghet och lära sig samspelets konst. Teoriämnena reducerades och idag förutsätts alla elever ha gått igenom ett gymnasieprogram och läst kärnämnena där. Åldern på de sökande är mellan 19 - 25 år.

På 1980-talet var Anders Järleby, Ingemar Carlehed och Clas Engström huvudlärare och Arne Palmqvist rektor eftersom skolscenen var en eftergymnasial utbildning under Katedralskolan. 1988 tog Anders Järleby över ledarskapet för Skolscenen.