Skråsystement reglerade antalet hantverkare i staden och var ett sätt att bygga upp viktiga handelscentran. Skrånas huvudsakliga uppgift var att reglera de interna förhållandena inom de olika yrkeskategorierna och sträva efter monopol på tillverkingen. Det upprätthöll mästarnas skicklighet och yrkesstatus och reglerades strikt genom skråordningen. 

För att kunna starta som hantverkare med egen verksamhet måste den sökande avlägga godkänt mästarprov och få burskap i staden, d.v.s. ha den lagliga rätten att utöva ett yrke i en stad och få ta del av de förmåner som tillkom borgare.

Hantverkarna och köpmännen som höll till i staden utgjorde stadens borgenskap. Enligt skråordningen ställdes vissa krav på burskapssökande, bl.a. rörde det sig om tjänstgöringstid inom yrket. För att få burskap som hantverkare skulle man tjänat som lärling i tre till fem år och sedan ha arbetat som gesäll i minst tre år. Därefter måste han utföra ett mästarprov som godkändes av skrået och stadens styrande.  När det blev godkänt skulle han tillsammans med skråets ålderman gå till rådstugan för att bli beviljad burskap.
Ibland förekom det undantag, burskap var vanligen tillgängligt för män, men änkor som drev sina mäns verksamhet vidare kunde ta över makens burskap. Burskapet innebar en del fördelar som tillkom borgerskapet - i princip monopol på näringsidkandet i städerna och även borgerliga plikter, som att betala skatt och delta i brandvakthållningen.

I den klassiska formen av skråväsendet innebar detta en stark konkurrensbegränsning, via skråna begränsades antalet mästare.