Teaterhuset som gick upp i rök

Skara teaterns första egentliga spelår 1906, bjöds publiken skådespel av Shakespear, Tolstoj, Sudermann och Oehlenschlaäger Med de seriösa programmen alternerade gladare pjäser som "Garfvar-Olle", "Hin och smålänningen" och "Det styrbara luftskeppet".

Teatern gästades av förnämliga ensemblesällskap: Knut Lindroths, Alla Rydings, Karin Swanströms och Albert Randfts många landsortsturnéer. De hade "sejour" och kunde "en suite" spela Strindbergs båda Vasadramer, Shakespeares "Hamlet" och Ibsens "Fru Inger till Östråt". Där var "En vintersaga" och "Ett revolutionsbröllop". Om den sistnämnda pjäsen berättar Skara Tidning: "Hänförelsen i salongen var nära höjdpunkten, och föga hade fattats att publiken sjungit Marseljäsen ..." Sämre beställt var det när "Gamle Heidelberg", den populära melodramen om prinsen - studenten och värdshusflickan, uppfördes: "Sällskapets studentskara utfylldes av personer som inte tillhörde sällskapet och vilka i en liten stad som denna kände var och en!"
Vilken pjäs såg man först på teatern? De flesta såg nog "Värmlänningarna".

Till Skara kom de flesta av Stockholms och Göteborgs scenstorheter. De ambitiösa resedirektörerna höll hög standard i programvalet.
Resande teatersällskap gav ofta föreställningar på teatern, under högsäsong ofta två olika sällskap samma vecka. Dramaten gästspelade med "Kung Oidipus"Ivan Hedqvist hade huvudrollen.

Skara Teater har gjort en kulturell insats, under tioårsperioden 1906-1916 framfördes på Skara teatern 90 lustspel (därav 41 svenska), 82 skådespel (27 svenska), 30 operetter, 21 revyer (18 av Emil Norlander), 19 komedier, 11 sångspel (7 svenska), 8 farser, 6 operor och 1 pantomim (svenska original).

Carl Deurells sällskap svarade för 33 förställningar. Knut Lindroth 28, John Liander 20, Albert Ranft och Allan Ryding 16, Sigrid Eklöf-Trobäck, Vilhelm Olin och Hugo Rönnblad vardera 14 osv. Det gav s 334 föreställningar, 20 prominenta gäster prydde upp de ordinarie ensemblerna.

Till hågkomsterna från Skara teater kan man foga ett par rader om soaréer och amatörföreställningar. Det visades Topeliustablåer, sagotanter och trolleriprofessorer. Dan Bergman, han med Tante och Lilla fröken Söderlund, tidens bestsellers, läste själv med gravallvar sina humoresker. Kontrasten blev i sig skrattretande.

"Lille Caruso" sjöng - långt innan namnet Max Hansen blev berömt - och på en brevbärssoaré solosjöng läroverksadjunkten Birger Sylvén "Tallarnas barr" av Widéen. Han övade i klassrummet någon vecka i förväg och det var inga tråkiga lektioner.

På scenen kunde man se många lärare. De uppträdde i tokerier som "Mottagningstimmen". "En bengalisk tiger", "English Spoken" och vad nu allt nu enaktarna hette. Man applåderade Hugo Swensson, Erik Lundblad, P.T Arbman, Roland Brieskorn. Den senares lika unika som populära framtoning gjorde kanske största succén - då han närsynt som han var gick rakt mot en stängd dörr.

Publiken strömmade till och det genomsnittliga besöksantalet var runt 400 personer per föreställning.