Typograf

Typografiska föreningen bildades redan år 1846 och var en av Sveriges första fackföreningar. Det var en stark fackförening med medlemmar som som visste sitt värde i branschen, detta berodde troligtvis på att yrkesmännen redan tidigt hade en viktig roll inom den akademiska världen. Yrkeskåren hade under en period egen arbetsförmedling och även egen sjukkassa.

Bengt började på Skaraborgs Läns Tidning år 1947. Tre semesterveckor gällde, två av dessa skulle tas på sommaren och en på vintern före sista mars. Det var naturligtvis oregelbundna arbetstider som gällde, start på söndag eftermiddag kl.15 och måndag-fredag start kl. 16.00 alla dagar till kl. 01.00 på natten med fri hemgång. Om tidningen blev klar tidigare gick man hem, men om det krånglade så stannade man kvar tills tidningen var klar. När man sedan kom hem var det inte bara att lägga sig, man behövde varva ner och sedan blev det sömn fram till kl. 10.00 på förmiddagen.

Lönen och arbetsvillkoren har under arbetsåren varit bra. Sammanhållningen var god mellan kollegorna, alla yrkesgrupper samarbetade och jobbade mot samma mål. Tidningen skulle ut till läsarna oavsett hur stressigt det var. Under de 47 år som Bengt arbetade kom alla tidningar ut från tryckeriet.

Under tiden som lärling fick Bengt inte säga Du till en äldre typograf, det var först när lärlingstiden var avklarad och man fått titeln typograf som man fick tilltala en kollega med Du. Till arbetet på tidningen gick man alltid med skjorta och slips, det var denna klädkod som då gällde på arbetsplatsen.

Att arbeta som typograf innebar arbete med bly. Handhygienen var därför viktig innan man tog sig något att äta. Bengt berättar att en kollega som rökte pipa, han tänkte sig inte för när han stoppade tobaken i pipan med sina fingrar som hanterat bly.