Någon gång under 1940-talet började termen sportstuga så sakta få konkurrens av begreppet sommarstuga om den endast inretts för sommarbruk, eller fritidshus om den gick att bebo året runt. Detta säger något om att det under 1930-talet så sportiga och aktiva idealet börjat ersättas av ett annat där man även fick lov att leva i lite långsammare tempo.

Allt eftersom blev stugorna större och antalet rum ökade i takt med bekvämlighetskraven. Förutom storstuga och kök eller kokvrå blev det allt vanligare att man skaffade ett eller flera små sovrum.

Byggnaderna blev med tiden allt mer välutrustade och komfortabla. Under andra världskriget avtog nybyggandet litegrann,  men inte om- och tillbyggnader för att öka bekvämligheten i befintliga stugor. 

Utbyggnaden av nya fritidshusområden fortsatte därefter i snabb takt och det började uppstå brist på bra mark att bygga på. För att få kontroll på fritidsbebyggelsens utbredning i Göteborgsområdet antogs en regionplan år 1946. Under arbetet med planen konstaterades att stugorna börjat byggas vid kusterna och att fritidsbebyggelsen sedan successivt börjat spridas inåt land.

fribo vinterstuga

Under 1950-talet försökte man få bukt med konflikterna mellan friluftslivet och fritidshusområdena genom inrättandet av en strandlag. Den fick en rad efterföljare men ingen av dem kunde egentligen hejda den våg av fritidshusbyggande som nu rullade fram längs kuster och sjöar. I slutet av 1950-talet ökade byggandet av fritidshus kraftigt och när fyra veckors semester infördes år 1963 ökade det ytterligare. Vissa år under 1960-talet ökade antalet fritidshus i landet med uppemot 30 000.

På den här tiden trodde man att alla barnfamiljer skulle skaffa ett eget fritidshus och att det därför skulle finnas minst 100 000 fritidshus bara i Göteborgsregionen några årtionden framåt i tiden. Men redan på 60-talet visade det sig att efterfrågan på helårsbostäder var större än den på fritidshus och att vissa fritidshus beboddes permanent.

Under 1960-talet hade en stor del av befolkningen fått det förhållandevis gott ställt. Den ökade möjligheten att konsumera innebar att den så kallade fritidsindustrin gjorde entré och kunde växa sig stark. Produktionen av fritidshus blev en stor del i denna industri. Fram till nu hade mannen i familjen ofta uppfört sin sommarstuga själv. Han hade hjälp av handböcker med namn som ”Bygg sportstugan själv” och ”Småstugebygge genom eget arbete”. Under 1960-talet konkurrerades självbyggeriet ut och istället planerades och byggdes nya fritidshusområden av byggföretag, som sedan uppförde husen i sin helhet av prefabricerade element. Byggandet blev likriktat och byggnadernas anpassning till lokala förhållanden alltmer begränsad.