– På kontoret var de högst 15. Inte som idag när minst hälften är tjänstemän, berättar John Gustavsson, reparatör.

– Ja, och då var det en ständig strid. Vi var inte alltid så snälla, säger Pelle Lidström och berättar om hur de på olika sätt såg till att sabotera dörren till omklädningsrummet för att komma åt att byta om under arbetstid. Något ledningen inte ansåg ingick i tjänsten och till slut lyckades de låsa dörren till omklädningsdörren.

– Då var det någon som ställde dit en slägga med en lapp på: ”Dörröppnare”.

Företaget försökte också öka effektiviteten i fabriken. För att lista ut var och hur, placerade ledningen ut så kallade tidsstudiemän.
– De kom från kontoret 3-4 tidsstudieman och stod med tidtagarur och kollade hur snabbt vi jobbade, berättar de före detta Stridsbergs-arbetarna.

Det var förstås inte alldeles populärt. Så länge tidsstudiemännen var öppna med vad de höll på med accepterades det, värre kunde det gå om de skickades ut för att spionera i smyg. De gamla arbetarna berättar om hur en av deras kollegor blev ursinning när han upptäckte spionerandet.
– Han fattade ju vad som var på gång där bakom glasrutan, så han tog en näve skruv och drog genom glaset så att flisorna for.

– Tidsstudier fick de göra, men inte i smyg.