Allting har en början och ett slut. Hur slutet blir, vet jag inte om jag vill veta. Men början har sin grund i att vi, i familj och släkt, har haft med hästar och vagnar att göra i evinnerliga tider...

Det finns dokumenterat att redan den 13 april 1535 så bestämde sig min farfars, farfars, farfars, farmors farfars mormors farfar för att bygga ett nytt stall och vagnslider till sina hästar och vagnar.

Platsen han bestämde sig för blev Helgeandsholmen i Stockholm. Där låg vid denna tidpunkt någon sorts sjukhus, troligtvis ett spetälskesjukhus som fick flytta på sig.

Han bodde tidigare på Rydboholms Slott där han sannolikt även föddes. Även där hade man förstås hästar och vagnar, så historien hade kunnat börja en bra bit tidigare.

Min Farfars farfars far, Samuel Björkman, grundade i slutet på 1700 talet Katrinetorps egendom i Malmö, där hade han förutom 55 par oxar även ett större antal körhästar och vagnar för privat bruk.

Sedan har det bara rullat på.

I Axel Cronquist bok, Ekipage, står att läsa på sidan 108 och framåt.

” Det har nog ej funnits många ekipageägare i Malmö, som förstått att så förnämt som gamla mamsell Anna Henrietta Björkman använda sin vagn”. 

Detta utspelade sig i mitten på 1800 talet.

1887 kom vi även in i branschen för vagntillverkning. Detta sedan Johan Granlund 1846 startat vagnfabriken i Gränna. Denna kom under många år att bli Grännas största arbetsplats.När han 1887 dog så anställdes min farfars Far Conrad Björkman (sonson till ovannämnda Samuel) som VD. 1895 kom han att arrendera fabriken av dödsboet för att senare köpa fabriken.

Under både Granlund- och Björkman-epoken så tillverkades i huvudsak bara finvagnar.

Man hade sina kunder i både Svenska och Ryska hoven och till Finska stadsmakten.

Farbror Conrad gjorde  åtminstone ett undantag från detta när han åt sin gode vän, eller som vi i dag skulle säga kompis, Salomon August Andrée tillverkade den släde Salomon skulle ha med sig på sin ballongflygning till nordpolen. Självklart fick Andrée den som gåva av farbror Conrad.

Vagnshistoriska Museet Fristad

Det gick som det gick med expeditionen, och runt 1930 hittade man ju resterna av expeditionen.

I dag ligger släden i en glasmonter på Andréemuseet i Gränna. Kanske gör vi i framtiden en kopia av den till Vagnshistoriska Museet.

Å andra sidan så har vi i dagsläget över 100 vagnar och slädar, och mer orkar inte folk att titta på. Många av dem har tillhört rikets mer prominenta personer.

Några exempel är: Familjen Munktell på Rottneby herrgård, Greve Hamilton på Bloombergs Herrgård, Georg Stewens (grundare av Borås första mekaniska väveri), Fröken Florens Steven på Huseby, Skinnville i Falköping, Konung Gustav den femte, Grevinnan Charlotta Sparre på Torpa, Rikegarvarn Johannes Peterson, Régis Cadier grundare av Grand Hotell i Stockholm. Claes Wachtmeister på Knuttorps gods. Och sist men inte minst så har vi på museet sju stycken Björkmansvagnar från Gränna.

Föremålen på museet daterar sig från 1300-talet och fram till 1940-talet.

Och den från 1940-talet är en åkarvagn som jag själv körde under första halvan av 1950-talet så som en av de tre sist anställda kuskarna i Borås Stad.

Vi körde ut Ilgods från Borås järnvägsstation till kunder och affärer i Borås. Numera är jag den enda av alla yrkeskuskar i Borås som fortfarande är i livet. Den näst sista som vi kallade Nisse Katta dog för ett tiotal år sedan.

Mer om vagnar kan man få veta av Vagnshistoriska museets grundare Sten Björkman vid ett besök på museet.