Berättelser (33 st)

Sortering
Tunnbindare

Tunnbindare

I denna berättelse beskrivs om yrket tunnbindare, ett yrke som har funnits sedan medeltiden och än idag men aldrig blivit en stor yrkesgrupp. De fyllde dock en central uppgift genom att tillgodose behovet av tunnor, fat, såar, karl osv för allt gods som skulle beredas, förvaras och distribueras. . För att bli tunnbindare finns hantverksutbildningar i Sverige, prognosen att få arbete inom detta skrå efter utbildningen är relativt goda. Som alla hantverk behövs lång läringstid för att bli fullärd om man någonsin blir det. Att arbeta med hantverk innebär att man ständigt lär sig och utvecklar arbetsmetoder, teknik. Både verktyg och material ändras också men inte så mycket.   Källor: wikipedia.se 20230215, kinnekullehembygd.se. skaragille, tunnor.se. Boken Hantverk i Sverige 
Kvinnliga fotografer

Kvinnliga yrkesfotografer

Fotografering var under 1800-talet och början av 1900-talet ett nytt yrke som fängslade många. Detta var ett nytt yrke som inte hade någon koppling till ett visst kön, både män och kvinnor kunde ägna sig åt detta. Många kvinnor jobbade med fotografering för att klara sin försörjning och som i många andra yrken kom fotograferingen att bli ett fritidsintresse.  Berättelserna om kvinnliga fotografer är inte många, tyvärr slutade många med sitt yrke i samband med giftermål. Gifta kvinnor var omyndiga i Sverige fram till 1921.  Källor: www.wikipedia 220315,www.diva-portal.org/smash/get/diva2:426716, privat dokumentation och bilder av Freddie Wendin och Lena Brodin. www.fotografregistret.se   
Barnkolonier

Barnkolonier förr och nu -inte bara för utsatta barn

Denna berättelse handlar om barnkoloniverksamheten som var som störst på 1930-40-talet. Skollovskoloni eller kollo som man benämnde verksamheten var främst för att barn till föräldrar i storstäderna. Föräldrar med knappa ekonomiska förhållanden eller sociala problem som inte hade möjlighet att ge sina barn tillgång till natur, sol och bad under sommarlovet.  Barnkoloniverksamheten kom att utvecklas och på senare tid minska. Många skrönor fanns på 1960-70 talet att denna verksamhet inte var bra för banen. Nu för tiden är det till för alla och betalas och oftast har sommarlovsveckorna ett tema, t.ex. ridläger, seglingsläger mm. Källa: www.wikipedia.se/ 20221102 www.kinnekullehembygd.sewww.riksarkivet.se/barnkolonierArtiklar ur programblad från Barnens dag Skara 1948
Råbäcks säteri_Bild via Digitalt museum.jpg

Kinnekullebanan: Råbäck

Råbäcks Säteri har över 1000 år gamla anor. Den nuvarande gården med dessa byggnader är dock i huvudsak från senare delen 1600-talet. År 1879 kom godset i släkten Klingspors ägo, då Carl Klingspor gift med Louise Silfverschiöld ärvde egendomen. Carl Klingspor var en driftig man, som ville ha en järnväg på ”sin” sida av Kinnekulle, då man på östra sidan byggde Skara – Kinnekulle – Vänerns järnväg 1887.  
utspaning-påtåget-1200x630_insta.png

Barn från Hällekisskola i möte med gångna tider på Skara Lundsbrunns Järnväg

I projektet "Kinnekullebanan på prismavg.se" väcks ungdomars nyfikenhet kring sitt närområde. Vid detta tillfälle fick en grupp barn från Hällekisskolan besöka Skara Lundsbrunns Järnväg. I projektet bestämmer lärare och elever själva hur arbetet ska se ut och vad som passar för dem. Detta är elevernas egen redovisning av det arbete de gjort i klassen.
Posseska Lancasterskolan - skolan för arbetarklassens barn

Posseska Lancasterskolan - skolan för arbetarklassens barn

Den lagstadgade folkskolan kom för att stanna år 1842, men i Posseska skolan på Kinnekulle startade undervisningen redan 10 år innan. Hovfröken Louise Posse ansåg att arbetarnas barn vid Hellekis Egendom också skulle ha bildning. Att arbetarbarnen skulle lägga tid i skolan sågs inte alltid med blida ögon, de skulle ju hjälpa till hemma och i skördearbetet. En ny och större skola startade då hovfröken Louise Posse donerat pengar i sitt testamente daterat år 1834. Syftet var att ge barn till arbetarna vid Hellekis säteri och runt om bygden möjligheten att studera.  Källas: Kinnekulle hembygdsförening information och foton. Samt privata foton av Freddie Wendin
Bild 5619 lilja.jpg

Rut Liljas memoarer - ett arbetsliv inom äldrevården från förr

Detta är berättelsen om Rut Lilja född 1909, uppvuxen på Kinnekulle och hur hennes liv utvecklade sig. Rut kom att arbeta inom äldrevården hela sitt yrkesverksamma liv. Arbetet inom vården var på denna tid oreglerat, som anställd arbetade och bodde man på boendet,  med endast några få dagars ledighet under året.  Att arbeta inom vården förr i tid var ett "kall", sa man tidigare. För Rut var valet inte självklart,  men hon kom tidigt att få vårda sina anhöriga som hade behov av vård och omvårdnad.   Berättelsen är skriven i "Jag-form" efter Ruts memoarer som lämnades till Kinnekulle Hembygdsförening för avskrift samt ett antal fotografier.  Inledning till Rut Liljas memoarer Många gånger har jag tänkt försöka skriva lite om det jag kommer ihåg från mitt snart 70-åriga liv. Det har blivit inne liksom att skriva sina memoarer men jag skriver för mig själv. Jag har en almanacka för 1909 och jag ser att jag är född på en lördag den 17 juli 1909. Jag föddes hemma i Kärrgården som alla barn på den tiden. Barnmorskan hette Judith Lexén Aronsson, jag var visst en av de första bebisarna hon tog emot.
Vargmöte på Kinnekulle

Vargbesök på Kinnekulle

Vargen är ett mytomspunnet djur som får människor att reagera, antingen positivt eller negativt men få har sett en varg i vilt tillstånd.  Denna berättelse är vår egen när vi en dag mötte en varg vid vårt sommartorp på Kinnekulle, detta var 28 april 2008. Vi fann också att många reagerade starkt när vi berättade om mötet med vargen. Berättelsen innehåller även fakta och anekdoter om vargar och dess tillvaro. Många människor är för och emot vargens vara i Sverige och många är det som på ett eller annat sätt reagerar när en varg setts i närheten av oss människor. Källa: https://svenskjakt.se/jakt-prylar/jagartips/svensk-jakt-granskar-atta-myter-om-varg/. Anekdoter från Märta Tamm-Götlinds folklivsforskning www.kinnekullehembygd.se
008. Stenbrottet.jpg

Ny podcast: Utflykt till Kinnekulle

I den här podden letar vi oss fram längs Kinnekulles vindlande stigar, upp på Högkullen, in i skogarna och ner i stenbrotten. Vi är på jakt efter de okända berättelserna, spåren i landskapet efter stenbrytning och jättars framfart. Bakom podcasten står Kinnekulle hembygdsförening och första avsnittet sänds den 15 februari 2022.
Kinnekulles utsikstorn

Kinnekulles utsiktstorn

Utsiktstornet på Kinnekulle är stort turistmål och så har det varit i många år. Redan år 1892 stod det första tornet klart. Intiativtagare till detta var friherre Carl Klingspor på Råbäcks Egendom. Klingspor var en man med många järn i elden, han brann för att locka turister till platåberget Kinnekulle. Denna berättelse beskriver utvecklingen på Högkullen, dit många vallfärdat under åren. En fantastisk utsikt erbjuds dem som tar sig högst upp i tornet och blickar ut över landsbygden.  Källor: www.kinnekullehembygd.se, fotografier från Kinnekulle Hembygdsförening samt nytagna foton Freddie Wendin. Boken "Lustresande och bärsöndagar  - när turisterna kom till Kinnekulle" av Anna och Anders Lokrantz. Samt information från https://www.vastsverige.com/lackokinnekulle/produkter/i-andrees-spar/
Lasse i Berget - Tjuvjägaren

Lasse i berget - Tjuvjägaren

Lasse i berget, är fantastisk och sann berättelse. Grottan utanför Husaby finns kvar och berättelsen lever vidare. I denna grotta levde Lasse Eriksson med sin fru Inga i ca 30 år.  Myten om Lasse i berget började redan under hans livstid. Han var fruktad av många men beundrad av andra. Berättelsen om honom och hans Inga skulle kunna vara en skröna men så är inte fallet.  Både Lasse och Inga  fanns i verkligheten för inte särskilt länge sedan, och deras dotterdotters dotter Lilly Maria dog så sent som 2008 i en ålder av 98 år. Källa: Ur boken ”Lasse i Berget historien om den märklige jägaren och grottmänniskan i Husaby” av Einar Björe samt artikel av —Agneta Tjäder den 1 februari 2020 i tidskriften Släkthistoria. Foton från www.digitaltmuseum.se samt privata foton av Freddie Wendin. 
högehall2_redigerad-1spec.jpg

Högehall - det okända fornminnet i Västerplana

Mitt ute på en åker ca 800 m sydost om Västerplana kyrka står en bautasten, den är 2 m hög och 2 m bred. Varför stenen står just där och vad den från början hade för funktion är det ingen som vet.  Denna berättelse om stenen Högehall kan vara en förklaring till varför den en gång i tiden rest på denna plats.  Källa: Forskning gjord av Göran Englund. Fotografier av Freddie Wendin
grupp 2.jpg

Barn från Hällekisskola i möte med gångna tider på Kinnekulle

Det går en gammal väg där mången människa trampat, där hästar dragit kalksten och lastbilar rullat med tunga laster ner mot hamn. Nu ses den som smal och snirklig och inga fina bilar vågar åka där och inga stora bussar. Så barnen som kommer från Hällekis skola, barnen som tjoar och ropar de kommer till fots uppför backen i värmen 3 juni 2021. De är på väg tillbaka i tiden en stund, upp för backen dit vägen tar slut. Vi börjar med ett besök hos familjen Andersson 1940.
Medelplana ungdom 1915

Medelplana-Ungdomen

I början av 1900-talet bildades i Medelplana en kyrklig ungdomskrets. När några ungdomar ville utöva idrott och lekar motsatte sig kyrkoherde David Sandén sig detta. Så kom det sig att föreningen Medelplana-Ungdomen startade. Föreningens motto: ”Allt för varandra!” och ”En sund själ i en sund kropp”. Föreningens syfte var att arbeta för ungdomens utveckling både kroppsligt och andligt. Föreningen var verksam under relativt kort tid, men för de omkring 150 ungdomarna var det säkert inte förgäves. År 1921 upphörde föreningen. Det friska och fria kamratskapet som utvecklades bland föreningens medlemmar var något nytt för denna tid. Källa: Boken "Min hemsocken Medelplana och Västerplana" av John E Andersson
Thorsbergs stenhuggeri

Thorsbergs Stenhuggeri - en stenhård bransch

Stenhuggerinäringen på Kinnekulle har 1000-åriga anor. Som mest har det funnits nio stenhuggerier, Thorsbergs Stenhuggeri är det enda som finns kvar. Anläggningen ligger i Skagen  ca en kilometer söder om Gössäter, mellan de båda vägarna mot Österplana.  Företaget startade på 1890-talet och har gått i arv inom släkten Thor. Femte generationen Thor jobbar nu i företaget där bryts sten i det egna stenbrottet och tillverkas specialbeställda produkter av sten. Det importeras även marmor och granit från Italien. Stenprodukter och andra naturmaterial som inredningsmaterial och i utemiljöer har blivit självklara val för kunderna. Produkter från en bransch där miljötänket hos kunderna slagit igenom.Denna berättelse handlar om stenhuggeriet och dess utveckling från slutet av 1800-talet och fram till idag. Källa: Industriminnen i Götene kommun, Erik Juhlin och Bengt Spade 1978. Thorsbergs hemsida www.thorsbergs.se samt Instagram. Artikel ur tidningen Äntligen sept. 2019 av Jenny Sundmark och foto Jenny & Martin Frick
Bärsöndagar

Bärsöndagarna på Kinnekulle

Bärsöndagarna på Kinnekulle var en gammal tradition, hur långt tillbaka dessa bärsöndagar existerat är oklart, men det är inte otroligt att historien sträcker sig ändra ner till 1500-talet.  Denna berättelse beskriver hur bärsöndagarna utvecklades under sekler och lockade många besökare långväga ifrån. Tillresande besökare reste först med häst och vagn, det var inte ovanligt att man vandrade flera mil för att kunna delta i festligheterna. Båtresor ersattes av järnvägen och då eskalerade antalet besökare, många kom ända från Göteborg.  Källa: Boken "Lustresande och bärsöndagar - när turisterna kom till Kinnekulle" av Anna och Anders Lokrantz
Råbäcks stenhuggeri

Råbäcks Mekaniska Stenhuggeri

Råbäcks Mekaniska Stenhuggeri startades av friherren Carl Klingspor på Råbäcks Egendom. Denna berättelse handlar om Råbäcks Mekaniska Stenhuggeri som startade 1888. Verksamheten fortsatte till 1970. Därefter kom stenhuggeriet att ligga i dvala fram till början av 1980-talet då några energiska/initiativrika personer tog tag i stenhuggeriet och dess framtid. Stiftelsen Råbäcks Mekaniska Stenhuggeri och Stenhuggeriets Vänner bildades och byggnaden blev ett kulturminne och ett levande arbetslivsmuseum.  Källa: Boken Råbäcks Mekaniska Stenhuggeri - Ett industriminne på Kinnekulle, utgivare Stiftelsen Råbäcks Mekansika Stenhuggeri 2018
Mejeriet i blomberg.jpg

Mejerskan - ett kvinnoyrke som blev männens

Denna berättelse handlar om yrket mejerska, ett yrke som och kom att så gott som försvinna under några decennier. Mejerskan hade en viktig roll i hanteringen av mjölk. Från början skötte hon hela processen från mjölkning till förädlingsarbete. Mjölken är en nyttig produkt som krävde nedkylning för att den inte skulle gå till spillo. Geom förädling av mjölken till olika produkter som smör, ost, yoghurt, mese etc. kunde den tillvaratas och hållbarheten förlängas.   De små lokala mejerierna utvecklades till stora andelsmejerier och tekniken utvecklade arbetet. Därmed övertog även männen arbetet inom mejerierna och kvinnorna försvann.  Källa: www.arla.se. www.wikipedia.se 20200623. www.isof.se/matkult/mjolk.html.www.yrkeshögskolan.se, torehartung.se/artikel/ost-i-skaraborg. Studien "Från mejerska till mejerist: en studie av mejeriyrkets maskuliniseringsprocess" av Lena Sommestad. Boken "Skara efter 1900", avsnitt Ostmässan. www.digitalmuseum.seprivata foton Freddie Wendin.  
kinne kleva2.jpg

Flottans Oljeskifferverk i Kinne-Kleva

På den lilla orten Kinne-Kleva anlades ett oljeskifferverk år 1924 på prov, syftet var att utvinna olja ur alunskiffern. Denna berättelse beskriver hur anläggningen först byggdes som en provanläggning och senare kom etableras för en permanent drift. Då var syftet att försörja Flottan med olja under andra världskriget. För att få locka till sig arbetskraft, arbetare och tjänstemän byggdes ett nytt samhälle med namnet Sandtorp, med allt från enrumslägenheter till villor.  Källa: https://paleoarchive.com/literature/Bergh1943-Flottans Skifferoljeverk.pdf.Industriminnen i Götene Kommun, Erik Juhlin och Bengt Spade 1978. Bilder från www.digitaltmuseum.se och privata bilder Freddie Wendin. Husaby Hembygdsförening har medverkat med fotografier och information. Ur boken "Sten - en tidsresa", artikel av Erik Julih "Kinnekulleoljan och den svenska flottan".
img750.jpg

Väderobservatörer förr och nu

Väderobservatörerernas yrke har under åren förändrats en hel del. Arbetet förr innebar att man var mycket bunden, de täta  observationerna skulle göras alla dagar året runt. Var 3-4:e timme dygnet runt skulle det rapporteras in. Tekniken har kommit för att underlätta väderobservatörernas roll. I denna berättelse får du veta mer om SMHIs historia och väderobservatörernas arbete förr och nu. I denna berättelse har information tagits ur Judit Martins dokumentation. Judit var observatör mellan 1983-1995 vid Zinkgruvans väderstation. Hon älskade att skriva och uppmanades att skriva om yrket väderobservatör, ett yrke som kom att förändras mycket och till stor del försvann. Allan och Sven Gustafsson i Västerplana, morbröder till mig (Freddie Wendin) var också väderobservatörer mellan 1965-1991, 26, 5 år med felfri rapportering gjordes var 4:e timme dygnet runt år efter år.  Källa: SMHI.se, privata foton Freddie Wendin, bilder med okända fotografer.  Judit Martins dokumentation "var tredje timma - livet som väderobservatör"