Ryssordern

Ryska revolutionen och dess handelspolitiska följder

Genom Rysslands medverkan i första världskriget, revolutionen och det efterföljande inbördeskriget var läget i det nybildade Sovjetunionen mycket besvärligt. Infrastrukturen låg i spillror och det rådde en stor brist på all slags järnvägsmaterial, inte minst lok. Sovjet hade inte kapaciteten att själva tillverka all den materiel de behövde och var därför tvungna att köpa det utomlands. Det internationella politiska läget gjorde dock att Sovjet inte kunde handla med de segrande västmakterna, de hade ju deltagit i inbördeskriget på den andra sidan. Sovjet var satt i handelsblockad fram till 1920 men även efter detta fanns en stor misstro till Sovjet och många drog sig för att göra affärer med den nya regimen. Detta ledde till att Sovjet lade stora järnvägsbeställningar i Tyskland men även vände sig till Sverige, eftersom det var ett av de få länder som både varit neutralt i kriget och hade en betydande kapacitet för att bygga lok.

Affärsuppgörelsen och bolagsförändringar

En affärsman vid namn Gunnar W Andersson i Stockholm hade ett rikt handelsutbyte med Ryssland och fortsatte så även med den nya regimen. Den sovjetiske folkkommissarien för utrikeshandel förklarade för Gunnar W Andersson vid ett möte att republiken behövde järnvägsmaterial, främst lok. Han undrade om det fanns möjlighet att Sverige kunde leverera 1000 lok. Gunnar W Andersson antog uppdraget och började söka efter ett företag som kunde ta emot ordern.

Han lyckades inte och beslöt sig då för att själv försöka köpa ett företag och för egen räkning ta sig an den jättelika beställningen. Valet föll då på Sveriges ledande loktillverkare Nohab och genom bolagsbildningen var det nu lättare för Gunnar W Andersson att köpa företaget. Valet kan ha underlättats av att Gunnar W Andersson kom från Trollhättan och därmed väl kände till Nohab. Han förde med sig beställningar för 230 milj. kr, varav 7 miljoner i förskott och kom därigenom i en sådan position att han inte bara blev VD för Nohab utan också nästan ensamägare. Efter lite trevande fick Gunnar W Andersson köpa aktiemajoriteten av Herman Nydqvist och kom strax efter över även SKF:s aktier. Det var mycket pengar som stod på spel, det var den största enskilda industriordern som ditintills gjorts i Sverige. Huvudbetalningen, 230 miljoner, skedde i guld, då detta var det enda betalningsmedel som accepterades från Sovjet.

Händelse

Genom att Gunnar W Anderssons förmedlade affären och sedan köpte Nohab för att genomföra den fick företaget 1920 en order på 1000 lok till Sovjet. Den stora ordern ledde till en intensiv expansionsfas för Nohab. Nya byggnader och maskiner tillkom samt omfattande nyanställningar. För att klara produktionstakten och råvaruförsörjningen köptes också Munktells Mekaniska Verkstad i Eskilstuna, Lidköpings mekaniska Verkstad och Forsbacka Järnverk. Dessa företag såldes sedan när ordern var färdig. Produktionskraven var hårda, Nohab producerade 500 lok från september 1921 till dec 1924. 1922 var det som flest anställda; 2.641 personer.

Hela beställningen kom dock inte att genomföras, på grund av politiska faktorer kom den 1922 att reduceras till 500 lok. Anledningen var att Sovjet ställde krav på att hela ordern skulle ingå i ett mer omfattande handelsavtal mellan Sverige och Sovjet. Den svenska regeringen var dock mycket tveksam till att ingå ett avtal och när förhandlingarna misslyckades fullföljdes inte den andra halvan av affären. Beslutet att1922 dra ner beställningen till hälften innebar kärvare tider för Nohab men beställningen höll dock företaget fullt sysselsatt fram till 1924.

Positiva och negativa effekter

Ordern hade såväl positiva som negativa effekter för Nohabs utveckling. Å ena sidan innebar den en stor expansion i personal och lokaler, utökad kompetens och kapacitet samt att företaget gjorde sig ett namn betydande på den internationella marknaden. Å andra sidan innebar den extrema specialiseringen på lok, beställningen satte i stort stopp för all annan produktion under flera år, att företaget blev mycket sårbart när beställningen väl var genomförd. Det fanns få chanser att få liknande beställningar och därmed hålla produktionstakten uppe. 1927 fick man dock till exempel en beställning på 100 lok och 1500 vagnar till Turkiet. Trots detta innebar avslutad Ryssorder skedde successiva neddragningar som ledde till att det 1928 endast fanns knappt 400 anställda kvar på Nohab, mindre än en fjärdedel av vad det varit några år tidigare. Man kom 1928 att starta en egen verkstadskola kallad NOHABs lärlingsskola.