Berättelser (380 st)

Sortering
DSC03534.JPG

Rörmokare, rörkrökare och VVS-montör

Rörmokare är ett yrke som det troligtvis alltid kommer att finnas behov av. Tekniken går framåt , men hantverket och problemlösningarna försvinner aldrig. Hur än arbetet utförs måste rörmokaren arbeta med både hjärna och händer. Idag finns ofta komplicerade datorstyningar av värme- och kylanläggningar, för att behärska denna teknik måste man kunna läsa ritningar och tänka kreativt för de bästa lösningarna.  Detta är berättelsen om Hans Wallgren i Skara som blev rörmokare och startade egen verksamhet. Källa: Intervju med rörmokare Hans Wallgren den 13 febr. 2020 av Freddie Wendin och Lena Brodin, www.framtid.se
Robothand

Robotdrömmar

Den optimism som rådde på 1950-talet om teknikens möjligheter bromsades upp på 1970-talet efter energikris och miljöhot. Idag verkar åter robotsamhället ses som en snar verklighet.
http://mm.dimu.org/image/012uPWUQhvqM

Riksbanker...? Vi har väl bara en?

Med jämna mellanrum hör Riksbanken av sig med en prognos om den framtida ekonomiska utvecklingen. Vår svenska Riksbank, som sedan länge har sitt säte i Stockholm, arbetar för att landets ekonomi ska vara stabil, och ser till att det finns lagom mycket sedlar och mynt. Men visste du att Riksbanken en gång i tiden hade en avgörande betydelse som långivare när industrisamhället började växa fram? Och att det längre tillbaks i tiden faktiskt fanns ett Riksbankskontor i varje län? Här följer berättelsen om Riksbanken och dess regionala kontor i Göteborg, Skövde, Vänersborg och Mariestad.      
Fabriksbyggnaden  Resteröds Trikå har byggts ut i omgångar

Resteröds Trikå - nu startar maskinerna igen

Resteröds Trikå i Ljungskile har i alla år varit kända för sin tillverkning av klassiska herrunderkläder i stickad bomullstrikå av hög kvalitet. Efter att fabrikstillverkningen legat nere i många år, har nu de äldre stick- och symaskinerna iordningställts. En ny tillverkning planeras i fabrikslokalerna inom företaget Ljungskile Trikå.
Restad gård

Restad gård – från herrgård till kyrkogård

Restad gård är en plats med mycket gamla anor. Från 1590-talet fram till 1700-talets mitt var Restad en herrgård, därefter fungerade gården som bostad och sommarbostad för länets landshövdingar. 1905 började ett nytt kapitel i Restads historia då Vänersborgs Hospital och Asyl, ett av landets större mentalsjukhus startades på denna plats. Från herrgård till kyrkogård: vilka var det som levde på denna plats? Berättelse skriven av Helena Torstensson
repslagarmuseet.jpg

Repslagarmuseet i Älvängen

Företaget PA Carlmark grundades 1848 i Åmål. När Carlmarks Repslageri expanderade runt sekelskiftet 1900 valde Hugo Carlmark att 1917 flytta hela verksamheten (såväl personal som repslagarbanan) från Åmål till Älvängen. Carlmarks var under lång tid den största repproducenten i Sverige, och flytten till Älvängen påverkade samhällets utveckling. Då många i byn kom att arbeta på fabriken fick orten karaktären av ett brukssamhälle. Hugo Carlmark lät bl.a. införa elektrisk belysning på orten, långt innan det kommunala elnätet etablerades. I en tidningsartikel från 1948 kan man få ytterligare förståelse för Carlmarks betydelse för Älvängen; här berättas att samhällets befolkning vuxit till 1400 invånare och samma år hade fabriken över 200 anställda.
Lagarn.jpg

Redskap på Bastöna hembygdsgård

Ljud från och berättelser om redskap från lagårn på Bastöna hembygdsgård i Norra Vånga. Berättat av Rune Karlsson från Excelsiorföreningen Norra Vånga.
RättaregårdenWarnhemBeskär1880fartyg.jpg

Rättaregårdens - Nylandsös Varf

På fartygstavlan stävar ångskonerten Wanhem, byggd 1880 på Rättaregårdens Skeppsvarf, fram över böljan blå - det ryker ur skorstenen och vinden tar tag i unionsflaggan som är hissad i aktern. Wanhem är utrustad med en ångmaskin af 45 hästkrafters styrka och tillhör den viktiga ångbåtsepoken. Från 1870-talet arrenderar Gustaf Persson Rättaregårdens Warfsplats, där flera större segelfartyg och ångfartyg kommer att byggas. 1892 byter varvet ägare och sågverksägare August Andersson blir den som driver varvet vidare. 1914 köps varvsanläggningen av Lödöse Varf AB, där träpråmar till älvtrafiken byggs under ett flertal år.  
NOHAB rälsbuss förstaklass.jpg

Rälsbussar från NOHAB i Trollhättan

Välkommen att ta del av en helt nytillverkad rälsbuss från NOHAB i Trollhättan på 1950-talet!
hugin_2018_8.jpg

Ragnar Westblad tjänstgjorde på Hugin-klass patrullbåtar

Ragnar Westblad tjänstgjorde i princip hela sitt yrkesverksamma liv i den svenska flottan. Bland hans många meriter hör att han tjänstgjort som ubåtsjaktsofficer på jagaren Södermanland, fregatterna Sundsvall och Visby, på helikopter samt på Hugin-klass patrullbåtar. Nedan följer ett utdrag från en intervju med honom, genomförd och inspelad av Maritimans museipedagog i februari 2018. Denna intervju är en del av en serie om 6 intervjuer. Dessa har genomförts inom ramen för projektet "Här tjänstgjorde jag", som är medfinansierat av Riksantikvarieämbetet och Statens Maritima Museer.
Råbäcks stenhuggeri

Råbäcks Mekaniska Stenhuggeri

Råbäcks Mekaniska Stenhuggeri startades av friherren Carl Klingspor på Råbäcks Egendom. Denna berättelse handlar om Råbäcks Mekaniska Stenhuggeri som startade 1888. Verksamheten fortsatte till 1970. Därefter kom stenhuggeriet att ligga i dvala fram till början av 1980-talet då några energiska/initiativrika personer tog tag i stenhuggeriet och dess framtid. Stiftelsen Råbäcks Mekaniska Stenhuggeri och Stenhuggeriets Vänner bildades och byggnaden blev ett kulturminne och ett levande arbetslivsmuseum.  Källa: Boken Råbäcks Mekaniska Stenhuggeri - Ett industriminne på Kinnekulle, utgivare Stiftelsen Råbäcks Mekansika Stenhuggeri 2018
hålkort.jpg

Punchflickor

Under våren och sommaren 1920 anställde SKF 28 så kallade punchflickor eller puncherskor. De var unga, runt sexton år. Ingen var över tjugo. Titeln var ny liksom avdelningen de började arbeta på.
i proggens spår.jpg

Proggen och staden, Göteborg

I slutet av 1960-talet bildades de första grupperna inom Proggen. Det är något speciellt med Göteborg och musiklivets historia i staden. Musiklivet spirade under 1960- och -70-talen i stadsdelar under omvandling och där unga människor hade möjlighet att samlas och uttrycka sina åsikter.
ISC-00495.jpg

Produkten och staden - Trollhättan

Möjligheten att knyta en framgångsrik produkt till staden den tillverkas i är något som kan bidra till samhörighet för invånarna, och också innebära extra draghjälp för företaget bakom det som tillverkas.
PråmarThorskogRex med pråmar.jpg

Pråmbygge i Göta älvdalen

Fram på 1950-talet var en bogserbåt med pråmar på släp efter sig en vanlig syn på Göta älv. Många av företagen längs älven fraktade råvaror och sina produkter till och från Göteborg och andra lastageplatser med just pråmar. Flera av varven i Göta älvdalen byggde och reparerade pråmar i stor skala. Pråmarnas utseende och storlek skiftade, men de byggdes i regel av trä. Inte förrän på 1950-talet började stålpråmar att användas. Från 1960-talet började pråmarna att minska i antal - nya typer av fartyg för sjötransporter blev allt vanligare och lastbilar kom att ersätta de idoga sjötransporterna med pråmar.
postkassör.jpg

Postkassör

Postkassören ett minne blott. Postkassören var en problemlösare för många av kunderna "förr i tiden", de skulle inte bara hantera brev- och paket de skulle också kunna: Ge rådgivning Sälja till privatpersoner och företag Kunna försäkringar Utländsk valuta och rescheckar Hantera reklamationer Värdehantering  Sköta telefon Administrera Trav och evenemangsbiljetter Supporta Säkerhet I slutet av månaden och vid pension- och barnbidragstiderna ringlade långa köer utanför Posten. Postkassören skulle naturligtvis vara rustad med serviceinriktning och stor måtta av stresstålighet. Men tiderna förändrades.
Posseska Lancasterskolan - skolan för arbetarklassens barn

Posseska Lancasterskolan - skolan för arbetarklassens barn

Den lagstadgade folkskolan kom för att stanna år 1842, men i Posseska skolan på Kinnekulle startade undervisningen redan 10 år innan. Hovfröken Louise Posse ansåg att arbetarnas barn vid Hellekis Egendom också skulle ha bildning. Att arbetarbarnen skulle lägga tid i skolan sågs inte alltid med blida ögon, de skulle ju hjälpa till hemma och i skördearbetet. En ny och större skola startade då hovfröken Louise Posse donerat pengar i sitt testamente daterat år 1834. Syftet var att ge barn till arbetarna vid Hellekis säteri och runt om bygden möjligheten att studera.  Källas: Kinnekulle hembygdsförening information och foton. Samt privata foton av Freddie Wendin
Första loken 1921.jpg

Plåtslagare på Nohab i Trollhättan

En tillbakablick från en plåtslagare som arbetade på Nohab som tonåring, samt en glimt in i arkiven.
Per-Toresgarden.jpg

Per-Töresgården i Lugnås

Bröderna Åke (född 1949) och Olle (född 1952) Andersson berättar om Per-Töresgården. Om gårdens historia, sin uppväxt, hur det var att driva jordbruk, om Lugnåsandan och historia om byn. Både nutids och äldre historia. Åke tog över gården 1973 och drev jordbruk med mjölkkor fram tills det inte gick att driva ett småbruk längre. Han bor kvar på gården. Åkes och Olles farmor och farfar köpte gården i mars 1914 så gården har varit i släktens ägo i dryga hundra år. Åkes och Olles pappa tog över gården 1940. Med på samtalet är också Gunnel och Lars Törnell som båda har anknytning till Lugnås. Samtalet spelades in 17 maj 2018 Inspelningen är en del av projektet Berättelser, minnen, platser där ljudkonstnären Richard Widerberg spelar in berättelser knutet till utvalda platser i olika bygder
Påskris.JPG

Påskefyr på Gullholmen

Att bo på en ort med en konservindustri var en stor fördel när man skulle bygga påskefyrar – det gällde ju att få så mycket brännbart som möjligt i påskhögen. Och silltunnor och annat material som man kunde få från industrierna blev fint bränsle till elden! Läs om hur man byggde påskefyrar på Gullholmen på 1920-talet!