Berättelser (380 st)

Att människan är en jägare i grunden går inte att säga emot. Men i takt med att samhället har förändrats har jakten gått från att vara något livsnödvändigt till en form av rekreation. I denna berättelse reflekterar landskapsantikvarie Robin Eriksson över denna förändring.

I samhället Göta vid Göta älv söder om Lilla Edet inträffade en av vår tids största naturkatastrofer. På några timmar förvandlades många människors arbetsplats och trygga vardag till ett inferno av byggnadsdelar, jordmassor och förödelse.  Berättelse skriven av Richard Lagerström

För lite mer än 50 år sedan kom den första Toyotan till Sverige. Den kom från Danmark till Västsverige och hette Crown Deluxe.[1] Det var innan Toyota förknippades med ett snöre, ett produktionssystem och en filosofi. Då var Toyota bara ett bilmärke. ___________________________________________ [1] Kristiansson U. Ingrid köpte den första Toyotan i Sverige. Helsingborgs Dagblad 2014.06.12  

Inom bågskytte fanns i begynnelsen ingen tidsbegränsning och tävlingarna kunde därför dra ut på tiden. I början av 1960-talet infördes därför en tidsbegränsning på 150 sekunder för en serie på tre pilar. Axel Ljung från Melleruds Bågskytteklubb konstruerade då en uppfinning som nära nog skrev internationell bågskyttehistoria.

NÄL - Norra Älvsborgs Länssjukhus är sammanslagningen av Vänersborgs och Trollhättans sjukhus. Det här är berättelsen om hur NÄL kom till, varför det ligger där det ligger och sjukhusets betydelse i lokalsamhället.

Om du är på plats på Nääs så kan du klicka HÄR och komma till vår mobilguide! I den kan du läsa om byggnaderna på seminarieområdet. Tänk på att låta webbläsaren veta din plats, annars fungerar inte guiden. Nääs slöjdlärarseminarium ägs och förvaltas av August Abrahamsons stiftelse. Efter att August Abrahamson dog år 1898 är det en stiftelse i hans namn som driver Nääs. Den rike köpmannen August Abrahamson hade köpt säteriet Nääs år 1868. Det var en stor egedom på närmare 1500 hektar. Här berdrevs jordbruk med många anställda. På 1870-talet starade August  Nääs Slöjdlärarseminarium med sin systerson Otto Salomon. Ottos Salomon utvecklade den så kallade Nääspedgogiken som blev världsberömd. Nääs blev ett centrum för pedagogisk slöjd. Skolan fanns kvar på Nääs fram till 1966. Årtiondena runt sekelskiftet 1900 fanns intresse för Nääspedagogiken från stora delar av världen och folk kunde resa i veckor för att göra ett studiebesök eller gå en kurs på Nääs. Nääs blev vida känt och det sägs att efter Stockholm var Nääs den mest kända platsen utomlands. På Nääs utvecklade Otto Salomon idéer för skolslöjd som spreds långt utanför Sveriges gränser. Nääs kallades för Sveriges fönster mot världen. Idag är det bortglömt hur enormt viktigt och framgångsrikt Nääs Slöjdlärarseminarium var. Nääs blev en stiftelse efter år 1898 när August Abrahamson dog. Stiftelsen förvaltar än idag hela området och minnet av tidigare verksamheter. I samarbete med andra är det aktiviteter på Nääs året runt. August Abrahamsons stiftelses arkiv finns på Landsarkivet i Göteborg. Det är August Abrahamsons stiftelse som ägar och förvaltar Nääs slöjdseminarium. Vill du veta mer om Nääs historia klicka HÄR. Har du frågor om Nääs Slöjdlärarseminarium? Klicka HÄR och mejla till August Abrahamons stiftelse info@naas.se.

En berättelse om en unik musikstudio i västsverige

”Muntersbåtarna som de kallas i folkmun var utmärkta att åka i älven med. Men båtbyggeriet blev också känt i sjöfarts-kretsar för sina livbåtar. När större båtar byggdes kunde det stå i kontraktet att livbåtarna skulle komma från Munthers båtbyggeri”. I huvudsak tillverkade man fritidsbåtar (Petterson-båtar), livbåtar, ekor och strömbåtar och totalt kom man att tillverka över 1000 båtar på varvet innan man 1965 formellt lade ner verksamheten. Berättelse skriven av Lars Molinder

Munkedals Jernväg är Bohusläns äldsta järnväg som redan 1995 firade 100års-jubileum. Idag drivs den smalspåriga järnvägen av Museiföreningen Munkedals Jernväg i Munkedal. Man kör ånglok på sträckan Munkedals nedre - Åtorp - Munkedals hamn. Här erbjuds förutom en inblick i föreningens verksamhet också på möjligheten att ta del av en serie filmer som utarbetats av A\\tio Production i samverkan med Munkedals Jernväg och Innovatum i ett kompetensväxlingsprojekt med stöd av Västra Götalandsregionen.

Munkedal är en bruksort grundat på pappersbruket vilket har hjälpt till att finansiera och bygga upp samhället under årtiondena. Den sågverksamhet som bedrevs utmed Örekilsälven och Munkedalsälven kom tidigt att få stor betydelse och älvarna tjänade som flottningsleder. Under 1700-talet hade sågverksamheten en stor omfattning med hela 32 grovbladiga sågar.  För Munkedals del inleddes den egentliga industriepoken under 1800-talets början och pappersbruket anlades år 1871 vid Munkedalsälven. Åren 1894-95 byggdes en smalspårig järnväg mellan bruket och Munkedals hamn, belägen vid Saltkällefjorden.  Källa: Wikipedia

Berättelsen om mjölnarfamiljen Åhlund från Steneby, berättad av en mjölnardotter.

På Melltorps kvarn i Hyssna har fyra generationer drivit kvarn och sågverk. Under fyra hundra år har energi hämtats ur Melltorps "qvarnaström". Strömmen och vattenfallet är fortfarande av stor betydelse. Enda skillnaden är att arbetsmiljön har upphört för att ge plats åt turismen.

En mjölnare eller möllare var en person som malde säd till mjöl i en kvarn. Det var vanligt att det fanns en eller flera mindre kvarnar i varje socken. När kraven på större och effektivare kvarnar kom blev det glesare mellan dessa.  Mjölnaryrket är gammalt och fanns redan när människan var jägar-samlare. Ursprungligen var verktyget en manuellt driven rörlig handkvarnsten. Handkvarnsstenen snurrade över en fast sten som bas och liknade en stor mortel. Konstruktionen av den manuellt drivna handkvarnen kom att utvecklas för att bli effektivare. Det kopplades till olika energislag som drivkälla, som djur, vatten (vattenkvarnar)och vind (väderkvarnar). Från mitten av 1800-talet förekom även ångdrivna kvarnar och i böjaan av 1900-talet eldrivna. I denna berättelsen beskrivs yrket mjölnare och väderkvarnen Kvarnåsen i Västerplana samt Sågersta kvarn i Råbäck. Källor: www.wikipedia.se dat 20-04-27, privat dokumentation och bilder från Freddie Wendin och Lena Brodin. Boken Industriminnen i Götene av Erik Jhlin och Bengt Spade 1978.

I takt med den ökade religionsfriheten växte under 1800-talet en stark svensk frikyrkorörelse fram. Missionshusen, bönehusen och frikyrkorna kom att bli ett utmärkande inslag både på landsbygden som i städerna. Svenska Kyrkans kyrkobyggnader omfattas av kulturmiljölagen, men frikyrkorna har inte getts någon uppmärksamhet i lagstiftningen. Många missionshus och missionskyrkor har därför rivits eller sålts. Det kulturarv som frikyrkan lämnat efter sig är viktig samhällshistoria, om hur väckelserörelsens folk levde, arbetade och bad samt firade sin gudtjänst.   Denna berättelse handlar om Västerplana Missionsförsamling eller som den hette "Kinnekulle Kristna Missionsförsamling" som upphörde 1976 efter nästan 100 år.  Källa: Boken "Mín Hemsocken" av J-E Eriksson samt skrifter från Svenska Missionsförbundet, div privata bilder samt www.digitalamuseum.se

Ett stort midsommarfirande i två dagar har hållits på Nääs sedan slöjdskolan startades i slutet av 1800-talet. Firandet hålls fortfarande årligen och är ett levande kulturarv.  Läs mer här!

Denna berättelse handlar om yrket mejerska, ett yrke som och kom att så gott som försvinna under några decennier. Mejerskan hade en viktig roll i hanteringen av mjölk. Från början skötte hon hela processen från mjölkning till förädlingsarbete. Mjölken är en nyttig produkt som krävde nedkylning för att den inte skulle gå till spillo. Geom förädling av mjölken till olika produkter som smör, ost, yoghurt, mese etc. kunde den tillvaratas och hållbarheten förlängas.   De små lokala mejerierna utvecklades till stora andelsmejerier och tekniken utvecklade arbetet. Därmed övertog även männen arbetet inom mejerierna och kvinnorna försvann.  Källa: www.arla.se. www.wikipedia.se 20200623. www.isof.se/matkult/mjolk.html.www.yrkeshögskolan.se, torehartung.se/artikel/ost-i-skaraborg. Studien "Från mejerska till mejerist: en studie av mejeriyrkets maskuliniseringsprocess" av Lena Sommestad. Boken "Skara efter 1900", avsnitt Ostmässan. www.digitalmuseum.seprivata foton Freddie Wendin.  

I början av 1900-talet bildades i Medelplana en kyrklig ungdomskrets. När några ungdomar ville utöva idrott och lekar motsatte sig kyrkoherde David Sandén sig detta. Så kom det sig att föreningen Medelplana-Ungdomen startade. Föreningens motto: ”Allt för varandra!” och ”En sund själ i en sund kropp”. Föreningens syfte var att arbeta för ungdomens utveckling både kroppsligt och andligt. Föreningen var verksam under relativt kort tid, men för de omkring 150 ungdomarna var det säkert inte förgäves. År 1921 upphörde föreningen. Det friska och fria kamratskapet som utvecklades bland föreningens medlemmar var något nytt för denna tid. Källa: Boken "Min hemsocken Medelplana och Västerplana" av John E Andersson

Elektrokemiska aktiebolaget (EKA) grundades 1895 i Bengtsfors av Rudolf Lilljeqvist för kemikalieframställning. Valet föll på Bengtsfors eftersom Lilljeqvist ville använda vattenkraft som driftenergi. För att finansiera fabriken vände Lilljeqvist sig till Alfred Nobel, som också investerade i EKA.  Berättelse skriven av Sarah Muskantor

Mariestad är en tätort i Västergötland. Förr var Mariestad residensstad i Skaraborgs län och stiftsstad i Mariestads stift. Det var Gustav Vasas son Hertig Karl, senare kung Karl IX, som på 1570-talet lät anlägga en stad på åsen öster om Tidan. Både staden och gården fick namn efter hans hustru Maria av Pfalz – Mariestad och Marieholm. Stadsprivilegierna undertecknades den 9 oktober 1583. Under mer än 330 år var den gamla kungsgården Marieholm residens och bostad för landshövdingen i Skaraborgs län. 1998 bildades Västra Götalands län och landshövdingen flyttade till Göteborg.