Jordbrukslandskapets utveckling och förändring

Ett väsentligt inslag i Västra Götalands förändrade landskap är bebyggelsen: gårdar med bostadshus, ladugårdar, kvarnar, mejerier och silos. Industrialismens ökade produktion och teknik har förändrat både landskapet och byggnadernas utformning.

Viktiga lämningar från det agrara samhället är bland annat kvarngrunder, med tillhörande rännor och fördämningar som fanns i varje socken. Vid många kvarnar har det också bedrivits sågverksamhet i någon form. Vid mitten av 1800-talet infördes ramsågar med flera blad som kunde klyva stocken i flera brädor. I början på 1900-talet var fortfarande detta den vanligaste typen av maskinsåg, men den mer flexibla cirkelsågen ökade i popularitet.

Väderkvarnar var ett vanligt inslag på en del håll i landskapet, liksom små skvaltkvarnar till husbehov som fanns där rinnande vatten fanns att tillgå. I många fall kunde kvarnarna utnyttjas under vårsäsongen, då vattnet strömmade till i bäckarna. Sågar och benstampar (kvarnar som producerar benmjöl) är andra exempel på anläggningar som utnyttjat det rinnande vattnet. Många bevarade kvarnar i Västra Götaland kommer från 1800-talets mitt, eftersom man nu fick anlägga nya kvarnar utan att ta hänsyn till om det redan fanns tidigare kvarverksamhet på platsen.

Under efterkrigstiden minskade behovet av kvarnar genom jordbrukets effektivisering. I detta skifte lades därför många kvarnar ner, medan andra blev både större och effektivare. Det finns ett antal bevarade kvarnar och sågar att besöka i Västra Götaland, som exempel Vårgårda kvarn och Gustafs ramsåg.