Med uppförandet av Olidans kraftstation ville man visa på Sveriges självständighet och modernitet. Tanken var att kraftstationen skulle styrka detta genom att ha hög effektivitet, vara försedd med den senaste tekniken, vara hållbar samtidigt som byggnaden skulle vara pampig och vacker. Från början hade Olidan en symmetrisk design som sedan ändrades när de fick bygga ut kraftstationen eftersom efterfrågan på elektricitet med tiden blev mycket större än de först hade kunnat föreställa sig. Olidans betydelse för Sverige blev speciellt tydlig under andra världskriget då man befarade att kraftverket under händelse av en invasion skulle bli ett av fiendens viktigaste mål. Förstörelsen av kraftverket skulle vara en stor katastrof för landet eftersom Olidan var en av Sveriges viktigaste elproducenter, och i krigstid skulle den vara speciellt viktigt för bland annat eventuell vapenproduktion. På grund av detta lades det ner oerhört mycket energi på att försöka skydda kraftstationen. Man kamouflerade kraftstationen genom att täcka den med säckväv och placera träd ovanpå. På kraftstationens tak och på en utkikspunkt i närheten placerade man även ut luftvärnskanoner för att försvara Olidan mot eventuella luftangrepp. Förutom kamouflaget och luftvärnskanonerna försökte man försvåra det ytterligare för flygplan att närma sig genom att sätta upp vajrar för dem att trassla in sig i.

Olidans kraftsstation

Redan i mitten på 1800-talet var älvdalen runt Göta älv och fallen populära turistmål på grund av den vackra och dramatiska naturen och fallen som var betydligt kraftigare än de är idag. När kraftstationen skulle byggas fick man leda om älvens vattenflöde i kanaler för att det skulle nå kraftverket på så hög fallhöjd som möjligt. I och med detta försvann delar av det naturliga landskapet vid älven, men nu drog istället det unika kraftverket med dess kanaler nya turister till fallområdet och turismen fortsatte att frodas. Byggandet av Olidan skedde dock inte utan att det uppstod en del motsättningar, då lokalbefolkningen använde älvdalen för fiske, rekreation och diverse mindre industrier vilka inte kunde vara kvar när man ledde om vattnet för kraftstationens bruk. Arbetet med konstruktionen av kraftverket och kanalerna drog till sig många arbetare som även bosatte sig i trakten och detta bidrog till att Trollhättan kunde växa från ett litet samhälle till en stad. Sina stadsprivilegier fick Trollhättan 1916, medan Olidans kraftstation fortfarande höll på att byggas.