![scan-SKLS Charkfabriken foto VGM[2166].jpg](https://www.prismavg.se/files/square_thumbnails/3ceb1058986d0d5d1c5381851b96c389.jpg "scan-SKLS Charkfabriken foto VGM[2166].jpg")
En del av kampen för allmän rösträtt
Första majfirandet och demonstrationerna var och är en internationell företeelse. Den här vykortshälsningen är stämplad 1 maj 1904 i Pirna i Tyskland. Kortet är adresserat till en redaktör Jansson vid Allgemeine Deutsche Gärtner Zeitung i Berlin.
När de första demonstrationerna hölls 1890, marscherade Sveriges, och Europas, arbetare i första hand för att uppnå åtta timmars normalarbetsdag. Parollen hade formulerats året innan på socialistinternationalen i Paris: 8 timmars arbete! 8 timmars fritid! 8 timmars vila!
Dessa tre åttor kom att prägla demonstrationerna i många år, men framgångarna dröjde. 1919 kom en provisorisk lag om åtta timmars arbetsdag. 1930 blev lagen permanent, men det fullständiga genomförandet dröjde flera årtionden.
Snart tillkom kravet på allmän rösträtt. 1902 demonstrerade arbetarna under parollen ”Till kamp för människovärdet”, 1904 för ”Medborgarrätt!”.
Arbetarna riktade sitt missnöje mot det så kallade 800-kronorsstrecket, vilket delade befolkningen i två grupper: den ena över gränsen med rösträtt, den andra under gränsen utan rösträtt.
Hjalmar Branting i talarstolen på ett vykort som utgavs till riksdagsvalet 1917. Kampen för allmän rösträtt stod som hårdast vid den här tiden.
Förlagsaktiebolaget Fram utgav 1910 det här vykortet, efter att polisen på Första maj beslagtagit en fana som skämtar med militären, kungamakten och regeringen Staaff.
1902 deklarerade 270 000 svenskar för inkomster över 800 kronor per år och hade därmed rösträtt. 600 000 deklarerade för inkomster under 800 kronor och hade således inte rätt att rösta. Den starkt graderade rösträtten efter inkomst och förmögenhet förstärkte orättvisan i systemet. Rika personer kunde avge upp till 40 röster i den 40-gradiga skalan vid kommunalvalen.
1902 proklamerade socialdemokratiska arbetarepartiet en generalstrejk, samtidigt som riksdagen debatterade ett rösträttsförslag från konstitutionsutskottet. Arbetarreaktionen ledde till att en ny rösträttsutredning tillsattes och den var klar 1903.
Men arbetarna var missnöjda även med det nya förslaget. Det förhatliga inkomststrecket fanns kvar och fällde hundratusentals väljare. Åldersgränsen var i förslaget dessutom höjd från 21 till 25 år och halva Sveriges befolkning, kvinnorna, stod fortfarande helt utanför.
Det var detta förslag som riksdagen skulle debattera 17 och 18 maj 1904.
Demonstrationstågen bevakades under många år av ridande polis. Den militanta uppvaktningen och parollen i demonstrationståget står i skarp kontrast: Bättre villkor för hembiträden.