Från Luxenburg till Nol
Batterifabriken Tudors historia börjar med Henri Tudor, en man från Luxemburg född 1859. Under andra hälften av 1800-talet utvecklades elektriciteten och forskare funderade över hur man skulle kunna lagra energin. Som ung ingenjör i 20-årsåldern lyckades Henri hitta en metod för att kunna alstra, lagra och förbruka energi. Sin första batteritillverkning startade han i Tyskland under slutet av 1800-talet.
1914 startade Tudors fabrik i Nol, som valdes ut som lämplig ort då man ansåg att det fanns bra förutsättningar där. Göta älv var betydande, det var en bra transportväg för att frakta bly med båt, det fanns även järnväg och kraftverk. Fabriken var tyskägd fram till andra världskrigets slut då svenska staten tog över, det var då inte så mycket folk som jobbade där, en uppgång för fabriken kom efter kriget. Under 1950-talet utvecklades transportmöjligheterna, och storhetstiden för fabriken var mellan 50- och 70-talet då den mest aktiva perioden ägde rum. Under den här tiden var Nol ett med Tudor, som var en av ortens största arbetsgivare och det var som ett eget samhälle i samhället. Fabriken har haft väldigt stor betydelse för orten. Folk pendlade inte till arbete på annan ort på samma sätt som idag, man stannade i högre grad kvar på orten där man fötts och arbetade på samma arbetsplats hela yrkeslivet. Under 80- och 90-talet tillverkades fler och fler bilar och därmed fler batterier, tillverkningen blev alltmer automatiserad.