Fonograf Radiomuseet

Radiomuseets kärna är sändning och mottagning av ljud. I detta nu, med tre musikanter framför kameran, kopplas riktigt gamla ljud till nutiden. Firas bör spelar traditionell folkmusik i moderna arrangemang för fiol, flöjt och gitarr. Det ger en kittlande känsla när Jenny Gustafsson, fiol, berättar om hur idén att spela på Radiomuseet föddes.

-Jag har arbetat mycket med att ta vara på gamla inspelningar av västgötska spelmän och tycker det är både intressant och inspirerande att lyssna på deras spelstil, sväng och karaktär. En oumbärlig källa har varit några gamla inspelningar på vaxrulle som i dag finns samlade på LP-skiva.

Jag har lyssnat och undrat. Vad döljer sig bakom dessa skrapiga inspelningar? Hur påverkades spelmannens spel av själva tekniken?

Jenny Gustafsson bestämde sig för att själv testa rent praktiskt. Hon tog kontakt med Radiomuseet som blev hennes första experimentverkstad. Med hjälp från Lars Lindskog på museet plockades en fonograf fram och nya vaxrullar införskaffades.

Här kan ni se hur det gick till att spela in på fonograf.

Fonografen är vår äldsta teknik för inspelning och sändning av ljud. Den konstruerades av uppfinnaren Thomas Edison – han gjorde en mängd uppfinningar som varit banbrytande för vår kultur, bland annat stencilapparaten, glödlampan, megafonen, ljudfilmen och – fonografen som var i bruk från 1800-talets sista decennium och fram till 1920-talet.

-Vi testade fonografen. Jag spelade in i tratten, ett membran med en nål tryckte spår i en roterande vaxrulle. När jag ville ta om så fick jag gnugga bort inspelningen med lacknafta och sedan polera rullen, efter det var det bara att göra ett nytt försök. Svårigheten var att få nålen att trycka lagom hårt. Den gick sönder. Vi fick beställa hem begagnade reservdelar från USA.

Efter konserten ringer jag till Jenny för att fråga hur det gått med inspelningarna. Då berättar hon om sin bok Urmakarns notsamling som handlar om spelmannen Carl Johan Andersson från Fristad där även Jenny kommer ifrån.

Den 4 augusti 1917 hade denne spelman stått framför tratten hemma i Fristad och spelat in åtta låtar på vaxrullar. Exakt hundra år senare – på dagen – var Jenny redo att upprepa bedriften tillsammans med kollegan Pers Nils Toft på klarinett.

-Vi gjorde en ny fonografinspelning av samma låtar, på samma plats och med samma teknik. Det var en utmaning att spela tillräckligt starkt eftersom skrivarhuvudet var dåligt, det var lättare att få klarinettens ljud att fastna än fiolens.

Lars Lindskog, som var konsertens ende åhörare på Radiomuseet, håller med om svårigheterna. -Ja, det är gamla grejer vi experimenterade med. Membranen åldras. Men Radiomuseet har tekniken som kan visa vägen – och vi har Jennys intresse.