En sockerbagares väg till gesäll
Berättelse om Sockerbagarn´s grundare och hans hustru
Lars-Erik Holmqvist, född och uppvuxen utanför Skara och Bengt Melin från Skara var ungdomsvänner. Tillsammans hade de gått lärling hos Bengts far, ägare av Melins Bageri på 1940-talet. Melins Bageri låg på Skolgatan 13-15.
Lars-Eriks karriär inom bageribranschen kunde slutat redan på 1940-talet. När han vid ett tillfälle skulle leverera bröd till Vasagatan, var det mycket snö på gator och trottoarer. Vid sista huset på Hindsbogatan var trottoaren skottad. Han tog cykeln och körde på, han uppmärksammade inte polis Hanby som närapå blev påkörd av honom. Polismannen gav Lars-Eric en rejäl utskällning då han varit på trottoaren och kört vilket inte var ok och att han inte hade uppsikt.
Efter lumpen som Lars-Erik och Bengt gjorde samtidigt skulle de återvända till Melins Bageri, men jobben fanns inte kvar och de fick söka sig annat. Lars-Erik fick jobb på Lennartssons konditori i Alingsås, var en period i Ludvika och Smedjebacken. År 1948 fick Lars-Erik arbete i Borås där han också träffade sin livskamrat Ingrid. Hon var då hattmodist. Tillsammans fick de sönerna Christer och Anders.
Vägen till konditor var lång, 4 år som lärling och 3 år som bagarlärling. Lars-Erik gick även på Svensk-tyska konditorskolan. På den tiden var gesällbrevet ett praktiskt prov under en hel dag, tre personer följde Lars-Erik från morgon till kväll och bedömde om han hade kunskaperna för att bli godkänd gesäll.