Stora Ekebergs Sanatorie Axvall Stora Ekebergs Sanatorie Axvall Stora Ekebergs Sanatorie Axvall

Landsstingets beslut år 1913 innebar att bygga en tuberkulossjukvårdsanstalt med 180 vårdplatser. 

Kostnaden för sanatoriebyggnaden, inklusive utrustning samt bostäder för läkare och syssloman, beräknades till 887 200 kronor, varav 180 000 beräknades utgå som bidrag från staten och 700 000 kronor skulle täckas med ett 25-årigt obligationslån. Den årliga driftkostnaden uppskattades för landstingets del till 60 000 à 65 000 kronor. Dagkostnaden beräknades uppgå till 2:50 kronor, varav 50 öre i statsbidrag, en krona i patientavgift och resten var landstingets andel.

Stora Ekebergs egendom omfattade 110 tunnland, varav 70 tunnland skog och skogsmark och resten åkermark. Köpeskillingen var 28 500 kronor, vilket ansågs vara mycket förmånligt då det även ingick goda och rymliga byggnader. Dessa kunde byggas om till bostäder för läkaren och sysslomannen. 

År 1918 inköptes ytterligare skogsområde på 25 tunnland. För att skapa utrymme för framtida expansion och öka antalet personalbostäder inköptes Lilla Ekeberg 1926.

Sanatoriets läge var perfekt, då det skulle betjäna hela länets befolkning. Kummunikationsmässigt var läget utmärkt. På denna tid var järnvägen främsta transportmedlet och det fanns tre mindre järnvägsstationer - Axvall, Tubbetorp och Brånecke på 2-3 kilometers avstånd från sanatoriet.  

I konkurrens med 12 andra företag antogs trafikchefen M Moberg från Skara som entreprenör för uppförandet av sanatoriebyggnaden till en kostnad av 480 000 kronor. Skillnaden mellan anbuden var stora och det högsta låg på 975 850 kronor.

I byggstarten uppstod problem, ritningarna stämde inte. Det var fel markhöjd angivet och norrstrecket på situationsplanen avvek med 15 grader. Detta innebar at det blev mycket extra schaktningsarbete. När gjutningarna skulle påbörjas visade det sig att vattentillgången var otillräcklig. 

Det pågående kriget påverkade tillgången på byggnadsmaterial och leveranstiderna stördes. Byggnadsarbetena försenades och sjukhuset blev färdigt först hösten 1917.

Kostnaderna som ursprungligen beräknats till totalt 887 200 kronor hade stigit till
1 108 000 kronor.

Säkert var det en stort prestation av alla inblandade att genomföra detta stora byggnadsprojekt utan ännu större kostnadsökning i en svår tid med drastiska prisstegringar.

Den 3 januari 1918 öppnades sanatoriet och de första patienterna anlände. Ett problem i samband med starten av sanatoriet var bristen på personalbostäder. Under den första tiden måste därför en del av den manliga personalen inkvarteras på en vårdavdelning. Ett annat problem var att vattnet inte räckte till. Olika åtgärder vidtogs för att råda bot på vattenbristen men först 1933 löstes vattenfrågan på ett helt tillfredställande sätt.