Det är därför en stor ära att Krokstrand fått en ny bänk som följer den gamla hederliga principen om klyvning av sten. Christer pekar på svaga spår på bänken efter kilarna han använt. I detta fall har han jobbat med plurar, som är lite trubbigare än vanliga kilar.

Den gamla konsten att klyva sten har i stort sett gått förlorad i dagens stenindustri, enligt Christer. När han började i Evja 1988 dominerade ännu hantverksmässigheten men allt eftersom introducerades maskiner. Stensågen kom. Stensågen utförde visserligen arbetet snabbare och den tog bort många tunga lyft. Men. ”Vi var skeptiska alla.”

I dag har sågningen i princip ersatt kilningen, den är ju både mer funktionellt och mer ekonomiskt. Därmed håller kunskapen om kilning på att försvinna och allt färre kommer i framtiden kunna förstå och uppleva skönheten i en kluven sten. Den sågade ytan är plan – platt och död. Den kluvna ytan har ett djup i sin rufsiga och ojämna fason – som livet självt.

En annan sak som riskerar det gamla hantverkskunnandet är standardiseringen av sortimentet, säger Christer sorgset. Något annat än vad som står i produktkatalogen tillverkas inte i industrin. ”Det finns snart ingen att fråga.”

Nu flyger svanarna ut över fjorden igen. Det är dags att bryta upp. Christer har levandegjort lusten till sitt material. Han har fått mig att förstå att det finns en hederskodex – även för sten. Jag tackar honom för det. ”Det var roligt att prata”, svarar han. ”Det var länge sedan.”

Bänken funkar.

Berättarbänk

Christers tips: