Eccoverken 1940-1950-talet

Den mekaniska rörelsen utvecklades kraftigt de två första krigsåren. Programmet breddades och större kompressorer tillverkades. Dessutom tillverkades luftbehållare, vagnar för kompressorer etc.

Ett flertal säljare anställdes som täckte hela landet. Under 1941 mattades efterfrågan av och det fanns behov av en ersättningstillverkning. Valet blev gengas för bilar, bensin saknades och bilismen måste hållas igång. En förfrågan från det halvstatliga Svenska Gengas AB i Stockholm kom på 1 000 gengasverk. Dock fick företaget inte ordern, men fick frågan om ECCE gengasverk kunde använda ritningar från dem och tillverka dem i egen regi. Sommaren 1941 startade tillverkningen och företagsnamnet Eccoverken kom till. Hösten 1941 kunde de första gengasaggregaten till lastbilar levereras.

Under en period på fem år pågick två stämningsprocesser angående patentintrång. Till slut kom beskedet, Erik dömdes att betala böter och rättegångskostnader på sammanlagt 350 000 kronor. Många var tankarna. Hur skulle Erik skulle få fram pengarna till skadeståndet? Skulle allt vara förlorat, allt som han jobbat för?
Erik kontaktade Marcus Wallenberg i Stockholm, som var en god vän och affärskontakt. Han berättade om sin situation och fick goda råd och ett lån. År 1952 kunde Erik äntligen lösa in lånet.

Den största tillverkaren av kompressorer i Sverige var dåvarande Atlas Diesel AB, som senare blev Atlas Copco AB. Atlas Diesel kontaktade Erik våren 1941 och var intresserade av samarbete av något slag, men inget intresse fanns hos Erik. Tre månader senare kontaktades Erik igen och efter ytterligare några månader skedde en ytterligare kontakt. Erik var inte intresserad av någon form av samarbete, men insåg att ett möte inte helt kunde avvisas, så han reste till Stockholm.

Det beslöts att direktör Wethje tillsammans med ordförande i styrelsen för Atlas Diesel, Marcus Wallenberg och två tekniker skulle besöka Eccoverken i Skara. Vid mötet gick man mycket noga igenom tillverkningen. Vid denna tid var Eccoverken i högsta grad ett enmansföretag. Erik höll själv i trådarna och bevakade alla möjligheter att göra goda affärer. Den dag när mötet med Atlas Disel skedde hade Erik telefonen öppen och svarade som vanligt, han sålde sprutanläggningar till möbelindustri i hela landet. Erik hade bestämt att han skulle sköta affärerna som vanligt denna dag utan hänsyn till mötesdeltagarna från Stockholm.

Det blev ett avtal som trädde i kraft i början av 1942, Eccoverken togs över av Atlas Diesel och Erik blev direktör för företaget och även styrelsens ordförande. Nu skedde en ny tid med anpassning till Atlas Diesels ekonomiska och tekniska normer.

Överenskommelsen innebar att plastindustrin som grundades 1938 skulle stå utanför avtalet. Plastföretaget kompletterades med en betydande verktygsavdelning då det ständigt krävdes nya pressformar.

År 1947 krävde Wethje att Erik skulle flytta till Stockholm för att bli försäljningsdirektör för färgsprutanläggningar, småkompressorer och luftverktyg av Atlas Diesels tillverkning. Detta krav överensstämde inte med Eriks intentioner, han ville fortsätta enligt avtalet som Eccoverkens direktör. Erik och Wethje kom inte överens. Det hela slutade med att Erik slutade sin befattning mot en viss årlig ersättning ett par år framöver. I rollen som styrelseordförande stannade Erik efter övertalning av Marcus Wallenberg. När Eccoverken samt Atlas Copcos övriga fem bolag ombildades 1967 slutade Erik som styrelseordförande.

Den 15 augusti 1967 beslöts att en investering på 20 miljoner skulle göras vid Eccoverken i Skara och i slutet på 1980-talet fanns 350 personer anställda. I början av 1990-talet flyttades verksamheten från Skara.