Fortsatt utveckling av järnvägen

Kanske berodde förtroendet för BJ på att bolaget, eller riktigare bolagets anställda, snabbt fick ett stort kommunalpolitiskt inflytande. Den allmänna rösträtten innebar för Åmåls del ett oavbrutet socialdemokratiskt styre i ca 50 år fram till kommunsammanslagningen 1971. De BJ-anställdas politiska inflytande utövades först av de högre tjänstemännen. De järnvägsanställdas största fackliga organisation, Järnvägstjänstemannaförbundets avdelning 49 på verkstaden, hade stor betydelse för bildandet av den socialdemokratiska arbetarekommunen i Åmål. 

Åmåls prägel som järnvägsstad kom sedan att öka, i varje fall under en period. 1928 invigdes efter många års planerande och en ovanligt lång byggtid Åmål-Årjängs Järnväg. Bakom ekonomin för projektet stod främst Åmåls stad, Silleruds kommun, John Bryntesson (Svaneholms AB), Sillbodals kommun (Årjäng) och Svanskogs kommun. Den långa byggtiden och ett misslyckat försök att samarbeta med BJ om station och bangård gjorde att kostnaderna rusade iväg. 

De ekonomiska förutsättningarna när verksamheten startade var inte de bästa. För Åmåls del medförde den nya järnvägen att en annan fråga kom till sin lösning, behovet av en ny handelshamn. Staden byggde ute vid Örnäs och järnvägen förlängdes dit genom ett tunnelbygge. Projektet var klart 1932. Redan samma år gick järnvägen i konkurs och köptes av staten. Efter att verksamheten legat nere några år drev BJ, på statens uppdrag, en viss godstrafik. 1937 köpte BJ för ett mycket lågt pris järnvägen mot löftet att bedriva både person- och godstrafik.