Frakt av stenen

Det färdiga materialet var ju svårt att förflytta. Stenarnas vikt och otymplighet gjorde frakten svår under barmarkstid.
Därför innebar vintern och dess möjlighet till slädfrakt ypperliga transportmöjligheter under denna tid men ibland kunde vädret slå bakut.
Efter Jon Andersson i Grönhult som avled 1840 finns en räkenskapsbok bevarad. I den skriver han år 1832 "Inga stenar sålda då isen var svag och nästan ingen snö" och för år 1834 skriver han "Inga stenar sålde ty snöen gick bort på några dagar".

Här illustreras det genom en teckning gjord av slussvaktaren i Buterud Elis Svensson. Teckningen publicerades i Hembygden Dalsland 1935.

Slädarna kallades för "bankeslädar" och var 240 cm långa samt 70 cm mellan medarna.
Skiss gjord av Elis Svensson i Buterud över en släde för frakt av kvarnstenar.

Även denna teckning är publicerad i Hembygden Dalsland 1935.

Medar fotograferade sommaren 2011 till en släde som övergivits på Lianefjället.
På äldre timmerkälkar kallades mearna för "anknäbbar" om de kallas samma på dessa slädar ska vara osagt.