Krokstrandsföreningen var en av 300 lokalföreningar ute i landet som ingick i Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt, LKPR. Det var en organisation som bildades 1903 och levde vidare till målet var fullbordat. Den tändande gnistan hade varit det infama förslaget från regeringshåll att i stället för att ge kvinnor rösträtt - så skulle gifta män få två. Mannen skulle få kvinnans röst! Va? Serafia blev den samlande kraften i Krokstrand. Hon kallade till möten i Folkets hus och kvinnorna kom.

Fröken Serafia Svensson hade inga egna barn. Hon var född 1859, utbildade sig till småskollärarinna och flyttade från Göteborg till Krokstrand när hon var 33 år. Här flyttade hon in i den enda skolan som fanns i det barnrika Krokstrand. Nu blev det varannandagsundervisning. Barn och föräldrar uppskattade den nya lärarinnan. Det har vi hört. En äldre man berättade för mig om sin mors skolgång. Hon brukade citera fröken Serafias diktamen i rättskrivning: ”En gammal gumma sålde våfflor och tofflor och annat krafs”. Det hade man roligt åt i stugorna.

Att en småskollärarinna tog ledarskap i rösträttskampen och inte någon av stenhuggarnas hustrur är talande för tiden. Lärare hade en upphöjd position i samhället och rörde sig över klassgränserna. Vi kan förstå att Serafia drevs av en stark övertygelse och energi. Som vid namninsamlingen 1912.

Charlotta Qvarford

Elin Wägner med insamlade underskrifter.

För första gången skulle Riksdagen detta år rösta om kvinnlig rösträtt i Sverige. Motståndet var stort. Framför allt från första kammarens högermän. Nej, nej, kvinnor var inte mogna att ta politiskt ansvar, kunde det låta. Då bestämde sig kvinnorna för att göra en namninsamling. Det visar sig att Serafia skulle slå rekord i Krokstrand. Kanske knackade hon dörr? Kanske la hon listor i affärerna? Totalt skrev 120 kvinnor och 70 män under landsföreningens resolution för kvinnlig rösträtt. Bilden här intill som blivit klassisk föreställer Elin Wägner vid det sammanlagda resultatet: 30 band med 351 454 underskrifter som krävde kvinnlig rösträtt. Motståndarna vann ändå.

Med hjälp från Bohusläns museum har vi fått upplysningar om Serafia som ger oss en bild av rösträttsaktivismen på en liten ort som Krokstrand. 1913 kom 400 personer för att lyssna när hon höll tal om ”Historik över kvinnornas rösträttsfråga”. Kanske trängdes de i Folkets hus, det är fullt möjligt. Samma år, 1913, värvade hon 142 medlemmar till Krokstrands rösträttsförening. 142 personer! Det motsvarade en tiondel av ortens hela befolkning.

I år har det gått hundra år sedan rösträttskvinnorna såg resultatet av sin kamp. 1921 var året då Serafia, Charlotta och deras medsystrar i Krokstrand klev över tröskeln och blev fullvärdiga medborgarinnor.

Charlotta Qvarfordt f 1863, Beda Gustavsson f 1891, Elida Johansson f 1894, Maria Karlsson f 1863, Serafia Svensson (?) f 1859, Margit Andersson f 1891, Olivia Fredman f 1884, Maja-Stina Andersson f 1858, Ottilia Olausson f 1866.

Charlotta Qvarford

Serafia Svensson avled i maj 1924. Hennes gravhäll är ståtlig och finns på Skee kyrkogård.
Foto: Anders Jernelius.