Det var med dessa erfarenheter i bagaget som kvinnorna kom till Folkets hus för att rösta. Flera av dem hade fött tio, tolv barn. Charlotta Qvarfordt, som fotomontaget visar, var 58 år när hon steg fram till valförrättaren i stora salen. Hon var tiobarnsmor, tvättade kläder i bäcken, höll rent från lus, lagade mat och bakade bröd på 20 kilo mjöl varje vecka (om det inte var kristid). Charlotta hade med egna ögon kunnat följa framväxten av fackföreningar och politiska sammanslutningar i Krokstrand. Här fick man demokratin med modersmjölken, sas det. När det föreningsägda Folkets hus stod färdigt 1902 var Charlotta en självskriven deltagare på invigningsfesten hon var ju andelsägare - jag menar hennes man var andelsägare.

Krokstrand blev del av en massrörelse när Kvinnliga Rösträttsföreningen bildades någon gång på1910-talet. Ordförande var småskollärarinnan fröken Serafia Svensson. Hur hade kvinnorna ork att engagera sig? Det kan man fråga sig. Fick de ens gå på möten för sina män? Kanske rullades potatiskastrullen in i filtar så att det fanns varm mat när maken kom hem. Rösträttsföreningen samlades kring en renodlad fråga: att kvinnor skulle ha lika rätt att påverka samhället som män.

Charlotta Qvarford

Invigningsfest för Folkets hus i Krokstrand. Byggnaden från 1902 är Bohusläns äldsta Folkets hus. Huset har samma funktion i dag och vårdas som ett demokrati-minne.