"Nu tar vi en sång" - en dag på Nääs

En kurs på Nääs var från år 1882 sex veckor under sommarhalvåret. För svenska lärare var undervisningen alltid avgiftsfri, medan kursavgifter infördes för utländska deltagare strax efter år 1900. Alla fick betala för kost, logi, material samt resorna till och från Nääs. Kost och logi kostade kring sekelskiftet runt 60 kronor per deltagare för en sex veckors kurs. Nääs var en internatskola som byggde på att deltarna bodde på Nääs eller så nära som möjligt. Alla måltider åts i huset Vänhem där maten tillreddes i källaren. Allt bröd och kakor bakades i Bakstugan strax intill. Bodde gjorde man i olika hus på området. På kvällarna samlades deltagarna ofta på Vänhems veranda. Ändra fram till 1930-talet avslutades alla kurser med ett SPEX. Det framfördes sketcher och sånger och tog upp händelser under kursen.

Otto Salomon, och senare hans efterträdare Rurik Holm, uppmande kursdeltagarna att inte försumma tid för rekreation under tiden på Nääs. Det var viktigt att delta i roliga aktiviteter som ordnades. Lekar, danser och sång var en del av Nääs. Alla som gick kurs fick ett sånghäfte som användes flitigt. Glada sånger både under arbete och fritid  bidrog till trivseln och stämningen på Nääs. Salomon brukade göra tre-fyra avbrott i varje föreläsning genom att säga: Nu tar vi en sång. Sällskapslivet var rikt med fester och utflykter. Otto krävde att deltagarna skulle bortse från sociala och ekonomiska skillnader och att alla skulle umgås med varandra. Inne på Vänhem kunde de läsa böcker, skriva brev, spela spel och lyssna på föredrag och högläsning. Miljön var rojalistisk och nationellt patriotisk vilket låg i tiden men samtidigt kosmpolitisk - förståelse för det internationella var viktigt.

Den teoretiska undervisnignen var viktigare än det praktiska på Nääs. Under kursen kunde ändå ingen bli tekniskt skicklig - de fick man öva upp någon annanstans under längre tid. Teorin på Nääs bestod av Salomons föreläsningar och diskussioner. Föreläsningar gavs på svenska och engelska och ibland också på tyska och franska. Föresläsningarna kunde handla om metodik, historia, psykologi, hygien och estetik. Moral och personlighetsutvecklande ämnen var i fokus. Slöjdundervisningen skulle belysas i uppfostrande syfte. Slöjdundervisningen  leddes av en överlärarer och några grupplärare.  Överläraren var anställd året runt medans grupplärarna var anställda enbart under kursperioderna. Lärarna var både kvinnor och män.

Män och kvinnor blandades i slöjdsalarna, men ibland delades grupperna in efter språk och kön. Grupplärarna tittade på modellerna som åstadkoms och när de blev godkända fick de gå vidare till överlärarna och Otto Salomon för bedömning. När modellerna blivit godkända stämplades de och lades ner i en låda där de fick ligga till kursens slut för att ställas ut på den egna hyvelbänken. Arbetet i slöjdsalen kunde avbrytas av en genomgång av tekniker, material men också av sång och pausgymnastik. Att snickerislöjd krävde fysisk aktivitet och ibland kraftiga rörelser var en av anledningarna till att just träslöjd ansågs speciellt viktigt i barnens uppfostran. Så småning om kom Otto Salomon på att slöjden skulle kompletteras med träning av alla kroppens muskler. På 1890-talet infördes pausgymnstik på Nääs för att upphöra på 1910-talet. Sommaren 1895 hölls den första Lekkursen på Nääs.

En arbetsdag umder 1880-talet:

07.00-08.00 Föreläsning

08.00-08.30 Frukost

08.30-12.00 Slöjdarbete

12.00-12.30 Lunch

12.30-16.00 Slöjdarbete

16.00-17.00 Middag och kaffe

19.00-20.00 Föreläsning eller modelldiskussion

20.00 Kvällsmål