Lösningen på alla problem? Träslöjd!

Otto Salomon var uppfylld av bildningstanken och en idé att man i princip kunde lösa alla samhällsproblem med pedagogisk slöjd. Träslöjd var ett medel inom pedagogik - ett bildningsinstrument. Slutprodukten var inte det viktiga utan det man uppnådde genom att arbeta. Han menade att eftersom ingen kan överblicka den stora mängd kunskap som ständigt nybildads är den människan bildad som kan se samanhanget i det stora hela. Enligt honom syftade slöjden till…

Att lära eleven att tycka om praktiskt arbete och hysa aktning för kroppsarbete

Att utveckla elevens självverksamhet

Att vänja eleven vid hederlighet, ordning noggrannhet och renlighet.

Att utveckla elevens uppmärksamhet

Att fostra eleven till flit och uthållighet

Att utveckla eleven fysiskt

Att öva ögat och utveckla formsinnet

Att ge eleven allmän händighet

Ottos idé var att alla folkskollärare borde undervisa både i praktiska och teoretiska ämnen. Han utvecklad en metod som lärdes ut på Nääs: Nääsmetoden.

Nääsmetoden innebar att eleverna arbetade efter modeller och ritningar. Inga förövningar fick förekomma. Allt arbete skulle resultera i fullt användbara och nyttiga föremål.

Ett antal föremål, modeller, tillverkades i en bestämd ordningsföljd. Modellerna ordnades i en serie, modellserien, där små och enkla föremål följdes av större och mer komplicerade. Det fick inte förekomma inslag av mekaniskt, själlöst arbete. Inlärningen skulle bygga på egna iakttagelser och erfarenheter. Arbetet skulle göras omväxlande, till omväxlingen hörde att eleven skulle arbeta med olika träslag med olika egenskaper och en mängd olika verktyg och handgrepp skulle användas. Eleven skulle arbeta med riktiga verktyg inte så kallade barnverktyg. Läraren skulle övervaka eleverna för att kunna vägleda. Noggranhet var viktigt för att utveckla den egenskapen hos eleverna.

Vid tillverkningen utfördes ett antal övningar med olika verktyg. Övningarna var graderade efter svårighet. I arbetet med varje modell repeterade eleven tidigare övningar och lärde sig några nya. Otto talade ständigt om vikten av att gå från det lätta till det svåra och från det konkreta till det abstrakta. Det var den unga människans utveckling under slöjdarbetet som var det viktiga, inte slutprodukten. Grundreglerna i systemet fick inte rubbas. Metodiken och modeller skulle däremot anpassa till den landsdel eller land där läraren var verksam. Lärarna uppmanades att utveckla egna modeller, samtidigt som övningar behölls. När en elev uppnått en viss teknisk färdighet kunde de ges frihet i sitt skapande.