Sjukhusvården och den förebyggande vården fungerade så småningom på ett oklanderligt sätt. Däremot saknades en adekvat eftervård ännu på 1940-talet.

På uppdrag av Svenska Nationalförening mot tuberkulos utarbetades 1939 ett betänkande med förslag till lösning av eftervården. Förslagen kom dock inte att realiseras på grund av krigsutbrottet.

Många av dem som vistats en tid på sanatorium kunde åtminstone inte omedelbart återgå till sitt tidigare arbete. För att framgångsrikt kunna återanpassas till livet utanför sanatoriet krävdes hjälp och stöd. I en sådan situation var kuratorn till ovärderlig hjälp. Den första kuratorstjänsten på Stora Ekeberg inrättades 1953 och verksamheten startade i maj samma år.

Flera sociala reformer som genomfördes under efterkrigstiden innebar att det blev lättare för de lungsjuka att komma tillbaka till arbetslivet efter sanatorievistelsen. Särskilt betydelsefull var den under 1940-talet utbyggda arbetsvården och 1955 års obligatoriska sjukförsäkring.