Terapiarbete och sysselsättning

När patienten blivit tillräckligt stark fick hen delta i olika arbetsuppgifter några timmar dagligen. För männen kunde det vara träslöjd, målning, bokbinderi, vedsågning och vedhuggning samt arbete i park och trädgård. Kvinnorna sysselsattes med diverse sömnadsarbete, tillverkning av hostskydd med mera.

En arbetsterapiavdelning under ledning av en särskild arbetsterapeut kom först 1954. Målet för terapiverksamheten var att förströ patienten, att försöka få hen att glömma sig själv, sin sjukdom och sina besvär, åtminstone för stunden.

De tidigare nämnda arbetsuppgifterna i sanatoriedriften fanns fortfarande kvar och de var ofta inkörsporten till senare anställning vid sanatoriet. En före detta patient beskriver detta:

”Det var väldigt många som börjande jobba på sanatoriet - av dem som klarade sig. Man började ju redan jobba, när man låg här. Det ingick i terapin. Man fick köra matvagnen, hjälpa till i teköket, diska och servera på avdelningen. När man sen blev friskskriven, var det inte lönt att komma hem och söka jobb och säga att man legat på sanatorium. Ingen ville ha en."