Insamlingar och gåvor

För många patienter innebar sanatorievistelsen ekonomisk bekymmer både för honom själv och hans familj. Patienten svarade själv för ena relativt stor del av vårdkostnaden, vilket kunde var mycket betungande. Till julhelgen förekom i hela länet insamlingar och både enskilda och företag gav pengar och varor, som fördelades av patientföreningen. Även på riksplan förekom insamlingar till stöd för de lungsjuka.

Mest känd för allmänheten är troligtvis Beda Hallberg från Onsala med Förstamajblomman (senare känd som Majblomman). Hon hade besökt många fattigas hem och sett konsekvensen av. Den första maj fanns 130 000 små konstgjorda blommor. Försäljningen gav ett netto på 14 600 kronor. Under de fem första åren inbringade Förstamajblomman omkring 850 000 kronor, ett för den tiden storartat resultat.

För verksamheten på Stora Ekeberg tillkom under årens lopp ett stort antal donationsfonder. Dessa var i allmänhet avsedda att täcka vårdkostnaderna för obemedlade patienter, så kallade frisängsfonder.

Men det fanns också fonder för andra ändamål. En sådan var August Nilssons fond. Enligt gåvobrevet skulle den årliga avkastningen användas till ”extra förplägnad å sanatoriet å min namnsdag den 7 januari”. Augusti Nilsson blev ihågkommen på sin namnsdag varje år, då det blev tradition att bjuda patienter och personal på kaffe och tårta, och överläkaren brukade hålla ett litet tal till minne av donatorn.

En förbättrad sociallagstiftning innefattande bland annat allmän sjukförsäkring innebar att frisängsfonderna minskade i betydelse.