Stora Ekebergs Sanatorie Axvall Stora Ekebergs Sanatorie Axvall Stora Ekebergs Sanatorie Axvall Stora Ekebergs Sanatorie Axvall Stora Ekebergs Sanatorie Axvall

Barnpaviljongen, som öppnades i maj 1936, utnyttjades för sitt avsedda ändamål endast i 10 år. Antalet insjuknande i tuberkulos minskade mycket påtagligt efter krigsslutet 1945, speciellt bland barn. Detta hade många orsaker: allmän förbättring av levnadsförhållanden i landet, förebyggande skolhälsovård, BCG-vaccination, skärmbildsundersökningar med mera.

År 1946 beslöt man att i brist på patienter upphöra med verksamheten på barnpaviljongen. De lediga lokalerna användes istället för ”kronikerpatienter” det vi idag kallar långtidssjuka. Totalt fanns där plats för 32 patienter. Stora Ekeberg var det första sanatoriet i Sverige, som när efterfrågan på vårdplatser för tbc-sjuka avtog, kunde erbjuda vård för andra sjukdomstillstånd. Sex år senare hade tbc-patienterna minskat ytterligare i antal.

De östra avdelningarna (1, 3 och 5) ändrades och moderniserades för att ta emot långvårdspatienter. År 1956 var platserna fördelade med 144 för tbc-sjukdom och 125 för långtidssjuka. Avdelning 2 blev långvårdsavdelning 1965, då endast två vårdavdelningar fanns kvar för patienter med lungsjukdomar.

Tuberkulosen, som hade varit den helt dominerande lungsjukdomen sen ”urminnes tider”, avtog mycket snabbt i landet. Andra former av lungsjukdomar började få ökad uppmärksamhet. Hit hörde astma, kronisk luftrörskatarr liksom lungtumörer, som efter andra världskriget ökat i antal. Sanatorieläkarna började ägna sig allt mer åt icketuberkulösa lungsjukdomar och från specialiteten utkristalliserades nu en ny specialitet, som fick benämningen lungmedicin (pneumonologi). De två vårdavdelningar som fanns kvar kom att hysa allt färre tbc-patienter men desto fler patienter med astma och kronisk bronkit.

Landstinget beslöt 1965 om en ny sjukvårdsorganisation, som innebar anrättandet av fullt utbyggt länssjukhus i Skövde. Som ett led i den utvecklingen inrättades länets första patologiska laboratorium i provisoriska lokaler på Stora Ekebergs sanatorium 1972 för att överflyttas till länssjukhuset några år senare.

I januari 1976 upphörde sanatoriet, då de sista tbc-patienterna överflyttades till den lungmedicinska avdelningen vid kärnsjukhuset i Skövde.

De lediga avdelningarna renoverades och öppnades igen år 1980 för att kunna ta emot ytterligare långvårdspatienter. Sjukhuset, som kallades för ”länsresurs” eftersom personer från hela Skaraborg vårdades där, hyste nu 165 vårdplatser.

Anläggningen visade sig snart dra alltför stora kostnader. I och med den ökade utbyggnaden av primärvårdens sjukhem behövdes snart inte denna resurs.

Många och långa diskussioner ägnades frågan vad man skulle använda sanatoriet till. Primärvårdsnämnden i Skara föreslog 1984 att det gamla sanatoriet skulle bli ett hälsohem med fasta, motion och vegetarisk kost, efter förebild från det nedlagda sanatoriet i Österåsen. Av detta blev dock intet. Den gamla sanatoriefastigheten utbjöds istället till försäljning och övergick senare i privat ägo.

Långvårdspatienterna fanns kvar ännu ett par år. Under en ettårig ombyggnad av sjukhemmet i Skara vårdades alla sjukhemmets patienter på Stora Ekeberg mellan oktober 1988 till december 1989, då den sista patienten flyttades ut och därmed sattes definitivt punkt för Stora Ekebergs epok som sjukhus.

Tuberkulossjuka människor hade vårdats där under 58 år, och nästan exakt 72 år efter sanatoriets invigning i januari 1918 var dess historia i sjukvårdens tjänst avslutad.

Sanatoriet såldes senare till privat ägare och det har funnits olika verksamheter under åren.