Elin Sundberg – mitt i kvinnorörelsens centrum

Kvinnofrågan är väldigt viktig för Elin Sundberg som tidigt ger sig ut i kvinnornas sociala befrielsekamp. 1899 är hon i London och ser Sufragetternas rösträttskamp på nära håll. Redan den 1 maj 1902 marscherar Elin för Allmän Rösträtt i Stockholm. 1911 blir hon medlem i den kvinnliga nykterhetsorganisationen Vita Bandet som är den första politiska organisation i Sverige som kräver kvinnors rösträtt. Där börjar hon direkt ta strid för de kvinnliga sillarbeterskorna i Bohuslän tillsammans med yrkesinspektrisen Kerstin Hesselgren (senare den första kvinnan i första kammaren). På 1920-talet kommer Elin Sundberg sitta med i Vita Bandets Centralstyrelse och på 1930-talet blir hon ordförande i Vita Bandets lokalavdelning i Göteborg. 1906 ansluter sig Elin till nykterhetsföreningen I.O.G.T och i deras och Vita Bandets namn reser hon under många år land och rike runt som resetalare och föreläser inför stora publiker om ämnen som ligger henne varmt om hjärtat – framför allt om kvinnofrågan.

Elin Sundberg är en politisk pionjär långt innan svenska kvinnor får rösträtt och kommer engagera sig i politiken långt efter det att hennes yrkesverksamma liv är slut. Det här året, 1914, står hon i talarstolen på flera platser i landet med sitt föredrag Kvinnan och Kvinnlighet;

            ”När jag ser hur stora landvinningar kvinnorna göra, och säkert vet att de skola äga makten inom en icke allt för avlägsen framtid, fylles jag av ångesten. Skola de icke berusas av makten, skola de önska att äga makten för maktens egen skull, icke för att gagna det hela? Ja, så visst som att makten missbrukad är skuld, stor skuld, lika visst är att om kvinnorna visa sig icke kunna bruka den, kommer den att tagas ifrån dem, liksom det nu sker männen”

Kanske är det tur att Elin, när hon står där i talarstolen, inte vet att Sverige fortfarande aldrig kommer ha haft en kvinnlig stadsminister om hundra år.