Stora Ekebergs Sanatorie Axvall

Sanatoriet var från starten 1918 utrustat med röntgenapparatur för undersökningar av lungorna, det viktigaste diagnostiska hjälpmedlet. Röntgenbilden framställdes genom exponering på en stor film, från början en ”plåt”, och var en både tidsödande och dyrbar procedur.

När det under 1930-talet blev aktuellt att utföra röntgenundersökningar i stor mängd stötte detta på svårigheter, bland annat av kostnadsskäl. Det var då som den geniala idén med skärmbild uppkom. Röntgenbilden kunde ju framställas också på en fluorescens-skärm, som man använde vid genomlysning. Genom att placera en vanlig småbildskamera framför skärmen blev det möjligt att snabbt och mycket billigt fotografera av ”skärmbilden”, som bedömdes i speciella granskningsapparater.

Portabla skärmbildsanläggningar byggdes, specialinredda bussar tillverkades och på detta sätt kunde skärmbildsundersökningar i större skala komma igång 1941. Undersökningarna blev obligatoriska vid svenska försvaret från 1942. Sveriges riksdag beslöt 1946 att hela svenska folket skulle skärmbildsfotograferas, en kampanj som beräknades vara genom 1953. Den sista stora skärmbildskampajen startade 1962. Numera förekommer inte denna typ av undersökning, antalet sjukdomsfynd är idag så litet att det inte längre är värt kostnaden.

Som det län Skaraborg var, med stora militära anläggningar och en väl utbyggd industri, genomfördes vid Stora Ekebergs centraldispensär omfattande skärbildskampanjer. Man fann vid dessa massundersökningar tuberkulos hos 23 procent, varav en på tio i aktivt och smittosamt skede. I stort sett beräknades var tusende skärmbildsundersökt person vara i behov av sanatorievård. Genom denna förhållandevis enkla undersökningsmetod kunde man således upptäcka allvarliga lungsjukdomar - även andra än tbc - hos subjektivt friska personer och bereda dem vård och förhindra spridning av smittsam sjukdom. Skärmbildsundersökningen ansågs på sin tid vara ett av våra viktigaste hjälpmedel i kampen mot tbc.