Projektering av första oljekoken

Den första så kallade ”oljekoken” anlades för stora kostnader av disponent L.W. Kylberg som var ägare till Gössäters gård och stenhuggeri.

Kylberg försåg en äldre lokomobil med rörliga rost (där inmatningen av bränslet sker). Han fann att denna enkla och billiga anordning med krossat skiffer för uppeldningen av lokomobilen gick både bekvämt och utan komplikationer och gav ett mycket gott resultat. 

En panna med särskild konstruktion, försedd med lång ugn och med rörlig rost, beställdes senare. Denna kunde med fördel eldas med uteslutande krossad skiffer. I jämförelse med kol visade sig skiffern äga 25 % av kolens bränslevärde. På grund av sin stora askhalt tålde inte skiffern transporter utan måste användas vid brytningsstället.

I samband med dessa eldningsförsök gjordes på 1880-talet även försök att destillera skiffern. Det gick till på följande vis: fyra långa 4-tums gjutjärnsrör skruvades samman och det ena ändröret fylldes med skiffer och tillslöts väl. Över de tre andra rören anordnades en träränna genom vilken vattnet leddes från en bäck. Vattnet fick sedan sila ner över rören. Därpå gjordes en eld under det skifferfyllda röret och ett dricksglas placerades under det öppna röret. Efter en stund börjande oljan droppa ner i glaset. Kylberg blev mycket uppmuntrad av dessa försök och gick vidare i strävan att söka en lösning i oljefrågan. 

Kylberg hade länge tänkt på att få bränslematerialet underställt sakkunnig prövning och omdöme. Sommaren 1889 fick Kinneulle besök av värmeingenjören E A Wiman. Ett möte bokades mellan Wiman och Kylberg. Wiman blev mycket överraskad över vad han fick se. Han stannande därför ett par dagar och följde med intresse eldningsfrågan samt gjorde sig bekant med skifferlagringen. Han rekommenderade att Kylberg skulle skicka ett parti skiffer till Stockholm för undersökning.

På Wiklundska verkstaden på Kungsholmen anordnades försök i något större skala. Tillsammans med egna undersökningar och experiment kom man fram till att skiffern på Gössäter vid upprepande försök framställde 8-procentig råolja. Vid ytterligare undersökningar på olika laboratorier i Stockholm framkom samma resultat beträffande oljehalten. 

Wiman hjälpte nu Kylberg att göra ett projekt för ett affärsföretag som skulle innehålla kalktillverkning, stenbearbetning och framställning av olja. Det bedömdes att oljetillverkningen med all sannolikhet skulle göra företaget fruktbärande. Projektet granskades av fackmän och ansågs efter en viss omarbetning vara ett omsorgsfullt beräknat och väl planerat förslag, varpå med trygghet ett aktiebolag kunde bildas. Det skedde också genom bildandet av Gössätes aktiebolag med Kylberg som verkställande direktör. Enligt uppgift i pressen föreslogs bolagets aktiekapital till 350 000 kronor. På sommaren 1890 påbörjades en hel del förarbete.